Klara

Klara. 1. Kem. teknol., från en vätska aflägsna suspenderade orenligheter, som göra henne oklar eller ogenomskinlig, särskildt om dessa icke eller endast med svårighet kunna genom filtrering borttagas. Många vätskor kunna klaras, om man lägger i dem sönderklippt filtrerpapper och filtrerar efter flitig omröring. Alkoholstarka likörer kunna klaras med stärkelseklister, hvarmed de blandas. Efter ett par dagars hvila har klistret upptagit orenligheterna och bildat en bottensats, hvarifrån den klara vätskan kan afhällas. Vanligast nyttjas till klarning af t. ex. sockerlösningar, fruktsafter o. d. ägghvita, som i löst tillstånd tillsättes den oklara vätskan, hvarefter alltsammans upphettas till kokning, då ägghvitan koagulerar, rycker med sig de uppslammade föroreningarna och bildar på ytan ett skum, som kan aftagas. För att klara vin och öl använder man husblås eller gelatin. Limmet i dessa ämnen bildar med garfämnet i vinet eller ölet en geléartad fällning, som i sig upptager orenligheterna. -- 2. Sjöv. a) En strimma af molnfri himmel, som under en mulen, töcknig dag stundom visar sig vid horisonten, b) Göra i ordning något, som är i oordning, t. ex. "klara ändarna", c) Kommandoord, hvarmed en del allmänna befallningar ombord inledas, t. ex. "klara vid märsefallen"! Jfr Klart. 1. P. T. C. 2. L. H.