Klätterfisken l. klättrarefisken, Anabas scandens Daldorff, zool., en märkvärdig fiskart, tillhörande labyrintfiskarnas egendomliga familj bland de taggfeniga fiskarna. Slägtets samtliga arter tillhöra Indien, hvarest ofvannämnda art är den längst kända och allmännast förekommande. Han beskrefs först 1791 af engelsmannen Daldorff, som hade tillfälle att uti Indien öfvertyga sig om dess förmåga att vistas ofvan vattnet samt t. o. m. klättra i träd. Ofvanom gälarna finnes (se fig.) en kavitet,
Hufvud af klätterfisk. (Gäl-locken äro bortskurna, för att den s. k. labyrinten må synas.)
innehållande innanför hvarandra sittande, veckade, bladlika skifvor, beklädda med en kärlrik slemhinna. Man har antagit, att denna bildning tjenade för respiratoriskt ändamål på det sättet att vatten samlade sig uti denna kavitet samt derifrån fördes ned till gälarna och underhöll dessas fuktighet. Enligt nyare undersökningar är densamma dock ej endast ett bihang till gälarna, utan tjenar såsom ett mera sjelfständigt luftandningsorgan, hvarför labyrintfiskarna hafva hvad man kallar "sammansatt respiration", eller andas både med ett slags lunga och med gälar. Man har genom experiment utrönt, att dessa labyrintfiskar ej kunna andas ensamt med gälar, utan qväfvas, om de släppas i ett kärl med vatten, hvarest de genom ett utspändt nät hindras från att komma upp till ytan. De hade sålunda, med andra ord, blifvit dränkta i vattnet; ty såsom fortsatta experiment visade, kunde andra exemplar länge lefva i samma vattenmängd i kärlet, om de blott kunde få fritt komma upp till ytan emellanåt. Det är säkert utrönt, att klätterfisken väl kan lefva ofvan vattnet flere dagars tid, äfvensom att densamma verkligen träffas krypande uppför trädstammar. Klättringen sker med tillhje]p af taggarna på förlocket, medelst hvilka fisken höjer sig ett stycke, kröker stjerten och tager fäste med taggarna i analfenan, tager sedan nytt tag med förlockstaggarna o. s. v. Klätterfisken tillhör uteslutande sötvattnen, och dess förmåga att röra sig på land tjenar väl hufvudsakligen att förflytta honom till närgränsande vattendrag, när de, i hvilka han förut vistats, torkat ut. Om han klättrar i träden för att söka föda eller för andra ändamål tyckes ej vara utrönt. Klätterfisken är helt liten, endast 10--15 cm. lång, samt med tämligen hög och tjock kroppsform.
Färgen är olivgrön; hos de yngre finnas två svarta streck på sidan af hufvudet samt en svart fläck vid basen af stjertfenan. R. L.
