Klinik (af Grek. kline, säng), med., undervisning vid sjuksängen i medicinens särskilda praktiska grenar, såsom i invärtes sjukdomar (medicinsk klinik), i kirurgiska fall (kirurgisk k.), i barnsjukdomar (pediatrisk k.), i ögonsjukdomar (oftalmiatrisk k.), i öronsjukdomar (otiatrisk k.), i sinnessjukdomar (psykiatrisk k.), i veneriska sjukdomar (syfilitisk k.), i qvinnosjukdomar (gynekologisk k.), i barnförlossningskonst (obstetrisk k.) m. m. Hufvudsaken vid den kliniska undervisningen är att lärjungen genom att få se, undersöka och närmare studera den sjuke får under lärarens ledning en på egen erfarenhet grundad lefvande kunskap om sjukdomen och dess behandling. Då sjukmaterialet utgöres icke af på stället liggande patienter, utan af "ambulanter" eller för tillfället sig infinnande, kallas detta undervisningssätt poliklinik (af Grek. polis, stad, emedan de sjuke vid sådan klinik egentligen behandlas ej inom sjukhuset, utan ute i staden). F. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Klinik
Ämne: Nerv- och sinnessjukdomar · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 850 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗