Knut Porse

Knut Porse, hertig af Halland, var en bror- eller systerson till den Peter Porse, som under konung Magnus Ladulås' regering (1275--90) vistades i Sverige. Enligt nyaste forskningar antages han hafva varit son till den Nils Knutsson, som deltog i danske konungen Erik Glippings mord. Säkert är att han var bördig från Halland och förde Porse-vapnet (tre sjöblad). I svenska historien framträder han för första gången under tiden närmast efter Nyköpings gästabud (1317), då han utmärkte sig i striden, emot konung Birger Magnusson. Derefter var han en af svenska rådets fullmäktige vid åvägabringandet af föreningen med Norge (1319) samt troligen redan då höfvitsman på Varberg. Han synes haft ett i hög grad ränkfullt och äfventyrslystet sinne samt varit en man af ungefär samma art som den i Nyköping aflidne hertig Erik Magnusson, hvars plan att bilda ett själfständigt herravälde på gränsen af de tre skandinaviska rikena han äfven upptog. Den ynnest, hvari han stod hos dennes enka, hertiginnan Ingeborg (se Ingeborg, norska prinsessor 3), begagnade han till att draga de båda förenade rikena in i en äfventyrlig eröfringspolitik, och det svenska rådet klagade öfver att hertiginnan hällre rättade sig efter utländska och mindre erfarna ynglingars råd än efter sina gamle rådgifvare. Med de missnöjde danske herrarna ingick K. P. ett nära förbund; och då ett giftermålsfördrag afhandlades mellan den unge hertig Albrekt af Mecklenburg och konung Magnus Erikssons syster Eufemia, förmådde han hertiginnan att äfven ingå ett formligt anfallsförbund mot Danmark. En gräns för hans makt i Sverige sattes dock genom rådets bekanta förening i Skara (1322), men K. P. lät icke afhålla sig från att fullfölja sina äfventyrliga planer, utan begagnade det norska rikssigillet att utomlands värfva trupper och gjorde redan på hösten 1322 ett infall i Skåne. Äfven i Norge fick man dock till sist ögonen öppna för K. P:s skadliga inflytande, och efter svenska rådets föredöme ingingo de norske stormännen en förening, som beröfvade hertiginnan och K. P. allt inflytande på rikets styrelse. Hertiginnan synes hafva helt och hållet öfverlemnat sina besittningar i Sverige i K. P:s händer; och under de närmast följande åren egde ett visst krigstillstånd rum mellan honom och Sverige, till dess 1326 en förlikning ingicks mellan å ena sidan svenska rådet och å andra sidan hertiginnan Ingeborg, hvari bestämdes, att K. P. ej vidare skulle få vistas i Sverige samt att han skulle återlemna de slott han innehade. Dock synes han hafva fått behålla södra delen af Halland. Derefter gick hans sträfvan egentligen ut på att tillrycka sig så mycket som möjligt af Danmark, som vid den tiden befann sig i ett slags upplösningstillstånd, och han lyckades äfven 1326 blifva hertig af Halland och Samsö samt 1329 af Estland. Svenska rådet hyste dock fortfarande fruktan för honom, så att det i förbundet med herrarna af Werle särskildt nämnde hertigen som rikets fiende. K. P. afled redan 1330, såsom på ett ställe förtäljes, af gift. Sedan 1327 var han förmäld med hertiginnan Ingeborg och hade med henne sönerna Håkan och Knut, hvilka afledo i digerdöden, 1350, samt en dotter, Birgitta. K. H. K.