Kock, Charles Paul de, fransk roman- och vådevill-författare, f. 1794, d. 1871, var
son till en i Frankrike naturaliserad holländsk bankir. Redan vid 18 års ålder utgaf han sin första roman, L'enfant de ma femme. Men allmänheten uppmärksammade den ej, hvarför K. under de följande åren slog sig på att skrifva gråtmilda melodramer, men med lika liten framgång. Deremot gjorde han lycka med en skara vådeviller och operett-texter (1818--25). Han återvände då till den uppsluppna romanens område, der han snart framstod med utbildad egendomlighet samt vann läsare öfver hela Europa. K:s romaner bära prägeln af en jämn, godlynt glädtighet, mycken verve och en stark, realistisk iakttagelseförmåga. De äro fotografiskt trogna bilder af medelklassens och de lägre folklagrens lif i Paris under förra hälften af 19:de årh. Sannskyldiga alster af "l'esprit gaulois", återgifva de detta lif med obesvärad grofkornighet och naivt sjelfsvåld. Berättelsens skådeplats är merendels danslokaler och utvärdshus; personerna äro tagna bland tjenstepigor, tvätterskor, syflickor och bodmamseller, trädgårdsmästare, sergeanter o. s. v., sorglösa varelser, som jaga efter nöjet, utan att plåga sig med några moraliska betänkligheter. Det estetiska värdet hos dessa romaner är ganska lågt, skrifna som de äro i en poesilös, platt ton, utan att grofheten förflyktigas genom någon humor; å andra sidan äro de i hög grad olika nutidens naturalistiska roman, som framställer dylika ämnen i syfte att brännmärka lasten och uppvisa dess afskräckande följder. -- K. författade mer än 50 romaner, af hvilka de bästa tillhöra hans första period, 1820--34. Af dem förtjena nämnas Gustave ou le mauvais sujet (1821), André le savoyard (1825), Le barbier de Paris (1826), de två sistnämnda säkerligen hans bästa berättelser, La femme, le mari et l'amant (1829), Le cocu (1831), måhända den minst anstötliga, och La pucelle de Belleville (1834). Efter denna tid skref K. i fläng och utsände oupphörligt ända till sin död en mängd arbeten, i hvilka han allt som oftast öfverdref effekterna på godlynthetens och den förra naturliga tonens bekostnad. Bland dessa må nämnas Moeurs parisiennes (1837), rätt behagliga noveller, L'amoureux transi (1843), Le millionnaire (1857) och Les demoiselles de magasin (1863). -- Nästan alla K:s romaner hafva öfversatts på tyska, engelska och spanska, en mängd äfven på svenska och andra språk. Han blef i sjelfva verket populärare i utlandet än i Frankrike, der han tidigt nog blef föråldrad till följd af sin okonstnärliga stil och sina antirepublikanska tänkesätt samt emedan han höll sig fjärran från såväl nyromantiken som den balzacska skolan med dess sträfvan efter betydelsefullare innehåll i romanen. K. hopsatte äfven, delvis med tillhjelp af medarbetare, ett hundratal vådeviller med ämnena mest hemtade ur hans romaner; några af dessa lustspel ("Bröstkaramellerna", 1847; "Stortvätten", 1860, m. fl.) äro äfven gifna Sverige. Dessutom utgaf han Contes en vers (1824) samt vissamlingarna La bulle de savon (1829; ny uppl. 1835) och Flon, flon, jlon, larira dondaine (1864). K:s samlade Oeuvres hafva utgifvits 1844 (i 56 bd) och flere gånger. -- Henri de K., fransk novell- och lustspelsförfattare, den föregåendes son, f. 1821, har från tidiga år vandrat i faderns fotspår som produktiv skriftställare.