Kockelkärnor, Kockelbär, Fructus l. Semina cocculi indici, farmak., kallas de torkade frukterna af Anamirta Cocculus Wight et Arn. (se Anamirta). De mogna, färska frukterna hafva vackert mörkrödt fruktkött, som bekläder ett tunt, sprödt skal, inom hvilket finnes ett njurformigt frö, som icke utfyller skalets hålighet. Torkade, äro kockelkärnorna mörkt gråbruna l. svartbruna, i ytan smått skrynkliga, rundadt njurformiga, något större än ärter. Deras vigtigaste beståndsdel är pikrotoxin, en alkaloid, som verkar likt stryknin och finnes i det bittert smakande fröet. Pulver af kockelkärnor, inmängdt i små brödkulor, har begagnats vid fiskfångst. Fisken förgiftas af pikrotoxinet och flyter upp till vattenytan. Förr användes denna drog i England att gifva bäsk smak åt porter och öl, men numera är detta vid stränga böter förbjudet. Rörande kockelkärnornas användande i medicinen se Pikrotoxin. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kockelkärnor
Ämne: Läkeväxter och droger · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 983 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗