Pikrotoxin

Pikrotoxin, pikrotoxinsyra (af Grek. pikros, bitter, och toxikon, gift), l. kockulin, kem., farmak., kallas ett ur kockelkärnor (se d. o.) framstäldt giftigt ämne (C₃₀ H₃₄ O₁₃ eller, enligt andra, C₃₆ H₄₀ O₁₆), hvilket till starka baser förhåller sig som en svag syra och bildar, rent kristalliseradt, färglösa, glänsande, merendels stjernformigt grupperade nålar. Det saknar lukt, men smakar särdeles bittert och reagerar neutralt. Det löses mycket lätt i alkohol, men är svårlösligt i eter; det löses äfven lättare i kokande än i kallt vatten. Pikrotoxin är hufvudrepresentanten för de s. k. hjern-krampgifterna. Hos alla djurklasser framkallar det epileptiforma krampanfall, periodiskt stillastående af diafragma (mellangärdet) och långsammare hjertslag. Omvexlingen af tonisk och klonisk kramp, hvilken sistnämnda yttrar sig med egendomliga vridnings- och simningsrörelser, gifver åt detta slags förgiftning en omisskänbar prägel. Såsom motgift mot pikrotoxinförgiftning gör kloralhydrat i stora doser den bästa verkan. De försök man gjort att använda pikrotoxin mot förlamningar, mot hydatider (binnikemask i lefvern) samt mot kloral- och morfin-förgiftningar o. s. v. hafva icke åstadkommit önskad verkan. O. T. S.