Kollimationslinie (af Lat. collimare, en i handskrifter förvrängd form af collineare, egentl. rikta efter linien), astron., egentligen syftlinie eller den linie, efter hvilken ett föremål vid ett vinkelmätningsinstrument inriktas. Som de flesta vinkelmätningsinstrument numera äro försedda med tub för föremålets skarpare viserande, menas i allmänhet med kollimationslinie tubens optiska axel, eller den räta linie, som förenar objektivets optiska medelpunkt med hårkorsets midtpunkt. Om å något instrument kollimationslinien icke har noggrant den riktning, som är åsyftad, kallas af vikeisen kollimationsfel. Åt. ex. en meridiancirkel, ett passageinstrument eller en teodolit skall kollimationslinien vara vinkelrät mot tubens horisontala rotationsaxel; afvikelsen från den räta vinkeln är då sålunda kollimationsfelet, hvilket ofta kortare nämnes endast kollimation. Till kollimationens bestämmande vid större instrument i fasta observatorier begagnas hälst två tuber, kallade kollimatorer, uppställda å ömse sidor om hufvudinstrumentet i jämnhöjd med detta och riktade mot hvarandra, så att man, om hufvudtuben vid något tillfälle undanskaffas, med den ena tuben kan se in i den andra och inställa deras kollimationslinier koinciderande. E. J.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kollimationslinie
Ämne: Optik och optiska instrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1034 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗