Komnenos, östromersk kejsareätt, som första gången innehade bysantinska rikets tron åren 1057--59, genom Isak I, och derefter åter herskade i Konstantinopel åren 1081--1185, genom Isaks brorson, Alexios I (1081--1118), och dennes descendenter Johannes II (1118,--43), Manuel I (1143--80) och Alexios II (1180--83; omyndig) samt slutligen Johannes II:s brorson Andronikos I (1183--85). Efter denne intogs tronen af ätten Angelos, genom Isak II, Alexios I:s systersons son. Om Alexios I:s dotter Anna, som skref faderns historia, se Anna Comnena. -- Vid det s. k. latinska kejsaredömets upprättande i Konstantinopel (1204) grundade en sonson till Andronikos I, Alexios, ett sjelfständigt rike i Trapezunt, hvilket sedan, under kejsare af komnenernas ätt, egde bestånd till 1461, då kejsar
David måste uppgifva det åt osmanerna. (Han blef sedermera, 1466, jämte sin familj, afrättad i Adrianopel, på sultan Muhammed II:s befallning.) Enligt en yngre författares obestyrkta uppgift undkom en medlem af ätten vid namn Georgios Nikeforos till Maina (Lakonien). Derifrån kom en Konstantinos K. 1679 till Genua, senare till Corsica, och från dennes son Kalomeros (hvilket namn på italienska motsvaras af Buonaparte) skulle ätten Bonaparte härstamma, ett påstående, som dock saknar hvarje grund. En Demetrios K., hvilken föddes 1750 på Corsica och uppgifves såsom Konstantinos' siste ättling, vardt 1782 af Ludvig XVI erkänd som kejsar Davids afkomling, emedan franska regeringen fann det förmånligt att, i händelse af turkarnas fördrifvande ur Europa, ega i sitt land en pretendent till Konstantinopels tron. Vid revolutionens utbrott (1789) sällade sig denne till emigranterna samt gjorde krigstjenst under prinsen af Condé, men återvände 1802 till Frankrike, der han erhöll en pension å 4,000 livres och blef maréchal de camp (brigadgeneral). Han dog, barnlös, 1821. -- Äfven 1853, då afgörande händelser åter syntes förestå i Turkiet, uppdök, denna gång i London, en föregifven ättling af David K. Han kallade sig Stefanopolis K.