Sida 565
Kommunikant ...
153 gårdar och kungstionde från 92 socknar på Själland. Med stiftelsen afsågs ursprungligen att gifva 100 studenter fri kost, kläder, böcker o. d. Ar 1573 uppfördes en särskild byggnad. "Kommunitets-byggningen" (vid sidan af universitetsbyggningen l. den s. k. "Studiegården"), hvarest de 100 studenterna bespisades tvänne gånger om dagen och derjämte höllo disputationsöfningar på latin. Till bostad för alumnerna uppfördes 1619--23 den s. k. "Regentsen" (collegium regium). 1736 upphörde bespisningen, och alumnerna erhöllo i stället kostpenningar. Disputationsöfningarna upphörde 1795. Kommunitetet har egen styrelse, vald af universitetets konsistorium. Det utdelar (sedan 1881) 32 kr. månatligen under 4 år åt 160 studenter och 8 kr. i månaden åt de 100 regents-alumnerna samt lemnar dessutom 60,000 kr. i andra understöd åt studerande (äfven qvinnor och icke-studenter). Kommunitetet eger ett kapital af 4,5 mill kr. och har derjämte en årlig inkomst af 225,000 kr. af tionden m. m. Det har på mångahanda sätt bistått universitetet i fyllandet af tillfälliga penningebehof. Så har det bidragit bl. a. till uppförande af universitetsbiblioteket och det naturhistoriska museum samt till anläggningen af den botaniska trädgården. E. Ebg.
Kommutation (Lat. commutatio, af mutare, omflytta, förändra), omändring, utbyte. -- Kommutationsvinkel, astron., skilnaden mellan en planets och jordens heliocentriska längder. E. J.
Kommutator (af Lat. con, med, och mutare, omflytta), strömvändare, fys., apparat, medelst hvilken den elektriska strömmens riktning i en ledare hastigt kan omkastas. Ledningstrådarna från strömgeneratorn sluta i fjädrar, som släpa på cylinderytor, bestående af blank metall, men afbrutna af oledande ämne, så att poltrådarna alltid beröra hvar sin cylinderyta och samtidigt öfvergå från den ena af dessa till den andra. Då nu dessa cylinderytor äro förbundna med hvar sin ände af en ledningstråd, inses lätt, att strömmens riktning uti denna tråd kastas om för hvarje gång hufvudledningens poler ombyta beröringsyta. Denna apparat har en vidsträckt användning, särskildt för de elektromagnetiska apparaterna. L. A. F.
Komnenos, östromersk kejsareätt, som första gången innehade bysantinska rikets tron åren 1057--59, genom Isak I, och derefter åter herskade i Konstantinopel åren 1081--1185, genom Isaks brorson, Alexios I (1081--1118), och dennes descendenter Johannes II (1118,--43), Manuel I (1143--80) och Alexios II (1180--83; omyndig) samt slutligen Johannes II:s brorson Andronikos I (1183--85). Efter denne intogs tronen af ätten Angelos, genom Isak II, Alexios I:s systersons son. Om Alexios I:s dotter Anna, som skref faderns historia, se Anna Comnena. -- Vid det s. k. latinska kejsaredömets upprättande i Konstantinopel (1204) grundade en sonson till Andronikos I, Alexios, ett sjelfständigt rike i Trapezunt, hvilket sedan, under kejsare af komnenernas ätt, egde bestånd till 1461, då kejsar
David måste uppgifva det åt osmanerna. (Han blef sedermera, 1466, jämte sin familj, afrättad i Adrianopel, på sultan Muhammed II:s befallning.) Enligt en yngre författares obestyrkta uppgift undkom en medlem af ätten vid namn Georgios Nikeforos till Maina (Lakonien). Derifrån kom en Konstantinos K. 1679 till Genua, senare till Corsica, och från dennes son Kalomeros (hvilket namn på italienska motsvaras af Buonaparte) skulle ätten Bonaparte härstamma, ett påstående, som dock saknar hvarje grund. En Demetrios K., hvilken föddes 1750 på Corsica och uppgifves såsom Konstantinos' siste ättling, vardt 1782 af Ludvig XVI erkänd som kejsar Davids afkomling, emedan franska regeringen fann det förmånligt att, i händelse af turkarnas fördrifvande ur Europa, ega i sitt land en pretendent till Konstantinopels tron. Vid revolutionens utbrott (1789) sällade sig denne till emigranterna samt gjorde krigstjenst under prinsen af Condé, men återvände 1802 till Frankrike, der han erhöll en pension å 4,000 livres och blef maréchal de camp (brigadgeneral). Han dog, barnlös, 1821. -- Äfven 1853, då afgörande händelser åter syntes förestå i Turkiet, uppdök, denna gång i London, en föregifven ättling af David K. Han kallade sig Stefanopolis K.
Komonduros. Se Kumunduros.
Komorerna. Se Comoro-öarna.
Komorn (Ung. Komárom). 1. Komitat i vestra Ungern, delas af Donau, som der upptager Waag, i tvänne hälfter, af hvilka den norra är lågland och träskfylld, den södra genomstruken af Bakonybergen. Hufvudnäringar äro får- och svinafvel, åkerbruk (äfven vin och tobak) samt fiske. I s. brytes mycket marmor. Ansenlig flodfart på Donau. Areal 2,944 qvkm. 151,699 innev. (1880). -- 2. Hufvudstad i nämnda komitat, belägen på sydöstra spetsen af ön Schütt vid Waags sammanflöde med Donau, är en vigtig handelsplats mellan Wien och Budapest samt hade 1880 13,108 innevånare. Bland offentliga byggnader märkes den stora Andreas-kyrkan. K. är tillika en af monarkiens starkaste fästningar, hvilken i synnerhet under ungerska frihetskriget 1848--49 spelade en betydande rol och först efter nära ett års belägring genom kapitulation kom i Österrikes våld. S. A. L.
Komos kallades hos forntidens greker hvarje festligt och muntert lag, der glädjen höjdes genom sång, musik och dans. Särskildt betecknade man dermed det vid Bacchusfesterna öfliga bruket att skaror af yrande Bacchusdyrkare under skämt och sång ströfvade omkring på landsbygden och hängåfvo sig åt hvarjehanda uppsluppna tilltag. Ur dessa bacchiska festupptåg utvecklade sig efter hand det grekiska lustspelet, hvilket äfven deraf fick namnet komedi (komodia, komossång). Under den yngre forntiden personifierades K. till en den yrande festglädjens gud, hvilken brukade afbildas såsom en bevingad yngling i sällskap med Silenos, Eros m. fl. A. M. A.
Komotau (Tsjech. Chomutov), stad i nord vestra Böhmen, vid foten af Erzgebirge och jernvägen
Källa: Project Runeberg ·
