Sida 564
Kommunikant ...
längre än sju år. -- Sorbons exempel följdes inom kort af andra, mest andliga, hvilka skänkte grundkapital eller räntor till upprättande af nya studenthem. Alla dessa voro belägna på Montagne S:te Geneviève och trakten deromkring (den tidens "Quartier latin") samt inrättade på ungefär enahanda sätt. De flesta inneslöto i sig tvänne kollegier (colléges), ett för verldsliga och ett för teologie studerande. De senare, som alltid utgjorde minoriteten, rekryterades bland de förre. Hvarje kommunitist erhöll till sitt underhåll en viss veckopenning, kallad bourse (hvaraf boursier, medlem af ett kommunitet), uppgående till 3--4 parisiska sous. Studierna och disciplinen inom kommuniteten, hvilka såsom regel utgjordes af studenter från en och samma provins, öfvervakades af en studieledare (magister bursarum), och de ekonomiska angelägenheterna handhades af en procureur, bägge utsedda af pensionärerna. Alla, lärare som lärjungar, hade gemensamt bord inom kommunitetet, dit de jämväl kunde på egen bekostnad införa främlingar. Under tiden 1200--1500 grundades i Paris 50 kollegier. Antalet medlemmar är säkert kändt endast för 35, hvilka hade anslag till 680 platser. Det talrikaste bland dessa kommunitet var det af kardinal Le Moine inrättade, hvilket herbergerade ända till hundra studenter. De flesta af dessa studenthem grundades under förra hälften af 1400-talet inom en tidrymd af 40 år, en tid, då det var, så att säga, en modesak att göra sig odödlig på detta område. Ifvern svalnade emellertid småningom och utslocknade alldeles i 16:de årh. I olikhet med förhållandet inom de öfriga kommuniteten kom någon infödingsrätt ej i betraktande i fråga om Sorbonne (detta stod nämligen öppet för hela Europa) och Collége de Navarre (hvars 20 platser stodo hvarje fransman till buds), hvilka derför också öfverlefde alla de andra. Ekonomiskt och moraliskt förfall började hemsöka det ena efter det andra af dessa en gång så fruktbärande hem. Kommuniteten skuldsatte sig alltmera, hvarför medlemmarnas antal tid efter annan måste inskränkas. Den inspektion, som det ålåg hvarje nation att utöfva gent emot sina kommunitet, blef i sjelfva verket så godt som ingen. Under den allmänna aftyningen var det endast Sorbonne och Navarrakollegiet, som höllo sig vid lif, hufvudsakligen af det skäl att de hade friare reglementen och framförallt att de stodo under omedelbar kontroll af offentliga myndigheter. Också utgingo från dessa tvänne anstalter de ypperste lärare Parisuniversitetets teologiska fakultet räknat inom sig. Se vidare Collegium.
Vid Upsala universitet fanns i äldre tider ett kommunitet. Några veckor efter det gamla lärosätets återupprättande (Aug. 1593) utfärdades af hertig Karl ett bref om inrättande af en sådan anstalt, afsedd för 40 fattiga studenter, ett påbud, som bekräftades genom universitetsprivilegierna af d. 15 Mars 1595. Nämnda studentherberge, i hvilket alumnerna erhöllo bostad, föda och kläder, skulle inrättas efter mönster af dem som under medeltiden grundats
i Paris till förmån för studerande svenskar (se Främlingskollegier). Till underhåll anslogos tionden af 19 socknar samt kronohemmanet Vårdsätra. Under den följande tidens ekonomiska betryck utgick anslaget långt ifrån ordentligt, hvaraf följden blef att kommunitetet en tid bortåt var stadt i förfall. 1597 upprättades det åter, men denna gång för endast 12 personer, en siffra, som senare ökades (under de första åren af 1600-talet vexlade den mellan 28 och 36). Karl IX stadgade 1604, att å kommunitetet skulle underhållas ända till 100 studenter, hvilka vid inträdet hade att erlägga 40 mark (10 daler) och dessutom 1 mark i veckan. Ovisst är emellertid huruvida detta stadgande någonsin tillämpades. Säkert är deremot, att kommunitetets tillvaro icke blef i någon mån tryggare, hvartill man kan sluta deraf att klagomålen öfver missförhållandena derinom blefvo allt talrikare. Kom så Gustaf II Adolf, hvilken städse hade universitetets förkofran i åtanke. Samtidigt med de s. k. gustavianska arfvegodsens öfverlåtande på universitetet (1624) bragte han ordning äfven i kommunitetet. Der skulle då, enligt hans förordnande, 100 studenter (60 teologie och 40 verldsliga) underhållas medelst ett anslag af 3,250 daler, hvartill kom en personlig afgift af 8 öre i veckan af hvarje alumn. Rörande kommunitetets läge är ej mycket med visshet kändt. Enligt stiftelsebrefvet af 1593 skulle det förläggas å den af domprosten Andreas And till universitetet skänkta "Studenteholmen" (nu Qvarnholmen), hvarförutom till bostäder åt alumnerna skulle upplåtas så många af domkyrkans hus, som ej behöfdes för professorerna. Det är emellertid tvifvel underkastadt huruvida ett kommunitetshus någonsin varit uppfördt på Studentholmen. Deremot omnämnes i handlingar ett sådant beläget på en plats, motsvarande nedre delen af nuv. universitetsbyggnadens tomt (emellan S:t Eriks torg, S:t Larsgatan och Jernbrogatan), utan att någon flyttning dit på något ställe omnämnes. Af ännu bevarade räkenskaper kan man få en inblick i kommunitetets hemlif. Utspisningen synes tidtals hafva varit mycket otillfredsställande. Spismästaren riktade sig på studenternas bekostnad, men kom det oaktadt emellanåt på balans. Det ständiga krigstillståndet inom inrättningen bidrog i hög grad att demoralisera denna. Konsistorium hemsöktes med ständiga klagomål (under en tid af 12 år höllos 47 konsistorier endast och allenast om saker, som rörde kommunitetet), och följden blef till sist kommunitetets upphäfvande, d. 13 Sept. 1637. Dess anslag öfverflyttades samtidigt till stipendiestaten, hvilken derigenom växte från 2,100 till 6,000 daler. -- Ett slags kommunitet i våra dagar är den s. k. Fjellstedtska skolan (se d. o.) i Upsala, inom hvilken lärjungarna erhålla såväl bostad och föda som undervisning. -- Om "Kommunitetet" i Köpenhamn, se nästa art. R. G.
Kommunitetet (se föreg. art.), stiftelse i Köpenhamn, hvilken har till ändamål att understödja fattiga studenter, grundlades 1569 af konung Fredrik II, som till densamma skänkte
Källa: Project Runeberg ·
