Konnossement (Fr. connaissement, Ital. conoscimento, af Lat. cognoscere, lära känna), ett af skeppare utgifvet erkännande angående mängden och beskaffenheten af de varor han af aflastaren mottagit för vidare befordran till lastemottagaren. Såsom lastemottagare kan i konnossementet betecknas viss person, viss person eller order eller endast innehafvaren. Konnossementet kan ock ställas blott "till order", då dermed förstås aflastarens order. Dess praktiska
uppgift är att förmedla omsättningen af varor, medan de ännu äro under transport. Konnossementet skall träda i varans ställe; den, som förvärfvar det, skall ega trygghet att, om varorna utan olyckshändelse framkomma, verkligen erhålla dem i det skick konnossementet angifver. Denna konnossementets praktiska uppgift betingar dess rättsliga verkan dels gent emot skepparen, dels ock mot aflastaren. -- Genom att underteckna konnossementet förbinder sig skepparen att till den person, som enligt konnossementets lydelse är behörig att mottaga lasten, utlemna denna i det skick konnossementet utvisar. Finnes vid framkomsten lasten vara i ett eller annat hänseende bristfällig, kan skepparen icke invända, att den vid inlastningen var sådan; gent emot lastemottagaren ansvarar han enligt konnossementet, "non quia recepit, sed quia scripsit". Har förlusten eller skadan tillkommit genom olyckshändelse under resan, är han visserligen fri från ansvar, men det åligger honom bevisa, att skadan är en följd af olycka. Då emellertid denna af lastemottagarens intresse påkallade stränghet skulle innefatta en obillighet mot skepparen i de fall, då han vid inlastningen icke varit i tillfälle att försäkra sig om lastens verkliga beskaffenhet, är det honom tillåtet att teckna konnossementet med förbehåll. Derigenom undgår han visserligen icke det ansvar honom såsom skeppare åligger i fråga om tillsyn och vård, men han frikallas från skyldigheten att leda i bevis, att det icke är hans fel, när varan vid framkomsten icke befinnes öfverensstämma med konnossementet. Bevisskyldigheten i detta hänseende åligger då lastemottagaren. De vanligaste konnossementsklausulerna äro: innehåll obekant, hvarigenom skepparen frånsäger sig ansvar för att i packor l. dyl. innesluten last är af det innehåll konnossementet angifver eller att den vid inlastningen är oskadad; mått, vigt eller mängd obekanta, hvarigenom han undandrager sig ansvar för riktigheten af konnossementets uppgift härom; fri för skada, hvarigenom han fritager sig från skyldigheten att bevisa, att vid framkomsten möjligen befintlig skada härleder sig från olyckshändelse under resan. Är vara vid inlastningen skadad, bristfälligt emballerad l. dyl., bör ock skepparen anmärka sådant i konnossementet för att undgå att ansvara derför. Likasom konnossementet är afgörande för skepparens skyldigheter, bestämmer det hans rättigheter till frakt, öfverliggedagspenningar o. dyl. gent emot lastemottagaren; endast när konnossementet uttryckligen hänvisar till befraktningsaftalet (certepartiet), tages hänsyn till detta. -- Gent emot skepparen kan lastemottagaren sålunda trygga sig vid konnossementet. Men samma trygghet måste han ega också gent emot aflastaren. Denne måste vara förhindrad icke blott att vidtaga dispositioner, hvilka tillintetgöra eller förminska den rätt till varan, som genom konnossementets överlåtelse inrymts åt den förste emottagaren, utan också att mot en senare innehafvare göra gällande förbehåll, som betingats vid öfverlåtelsen till en föregående, utan att anmärkas å konnossementet. Denna grundsats är antagen inom hela den handelsidkande verlden; "konnossementet representerar varan", säger man, och "öfverlåtelse af konnossement är öfverlåtelse af vara". Denna regel är ingalunda en egendomlig bildning af köpmansbruket, utan en tillämpning af allmänna rättssatser. Genom att mot konnossement lemna varorna till skepparen upphör aflastaren att besitta dem; den nye besittaren är den, som är behörig innehafvare af konnossementet -- det är denne, icke aflastaren såsom sådan, hvilken eger råda öfver varan. Med hvilken rätt han eger förfoga deröfver -- såsom egare, kominissionär, panträttshafvare -- bestämmes naturligtvis af det sätt, på hvilket han kommit i besittning af konnossementet; men han eger till varan enahanda rätt, som skulle hafva tillkommit honom, om sjelfva varan blifvit öfverlemnad till honom. Den, som fått till sig öfverlåtet ett konnossement af en person, hvilken formelt varit behörig att öfverlåta detsamma, vinner sålunda rätt till varan, äfven om öfverlåtaren i verkligheten icke varit behörig att förfoga deröfver, såvida nämligen emottagaren var i god tro. Innehafvarens rätt är beroende af hans egen åtkomst, icke af öfverlåtarens rätt. -- Från denna regel, att öfverlåtelse af konnossement har samma rättsliga betydelse som öfverlemnande af sjelfva varan till besittning, bildar den s. k. stoppningsrätten (se d. o.) ett undantag. Men detta undantag upphäfver ingalunda regeln, utan beror deraf att öfverlåtelse af besittningen till varor, som äro under transport, icke i allt kan likställas med omedelbart öfverlemnande. -- Konnossementet varder sålunda i full utsträckning ett omsättningspapper, en "sjövexel". Likasom vexeln utställes det vanligen i flere exemplar, hvilka alla då måste vara lika lydande. Derigenom har man velat bereda konnossementsomsättningen flere fördelar, såsom att de olika exemplaren kunna på olika vägar öfversändas till lastemottagaren, eller att ett exemplar, utan öfverlåtelse, kan sändas till köparen, ett annat, med öfverlåtelse, till en mellanhand för att utlemnas mot accept å den för köpeskillingen dragna vexeln, eller slutligen att aflastaren genom öfversändande af nytt konnossementsexemplar lättare kan utöfva stoppningsrätt mot innehafvaren af det först afsända. Genom denna anordning kan emellertid uppstå konflikt mellan flere innehafvare af konnossement. Har varan ännu icke blifvit utlemnad till någon af dem, eger den företräde, hvilkens konnossementsexemplar blifvit först afsändt; men har innehafvare af ett senare afsändt konnossement i god tro kommit i besittning af sjelfva varan, eger han behålla den. I. Afz.