Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

sådan verkställes bland de s. k. oprioriterade borgenärerna. Bland dessa eger utdelning rum, först sedan tiden för granskning af de inkomna bevakningarna gått till ända och medel genom tillgångars realiserande influtit till så stort belopp, att en utdelning af 5 proc. af fordringarna kan ega rum. Sysslomännen upprätta då ett utdelningsförslag, hvilket kan klandras af borgenär genom anmälan till rätten, men som, derest det lemnas oklandradt eller fastställes af rätten, lägges till grund för alla kommande utdelningar i konkursen. Då alla tillgångar influtit, verkställes slututdelning, i sammanhang hvarmed redovisning för boets förvaltning lemnas och framlägges för borgenärerna till granskning. Vill borgenär klandra förvaltningen, skall detta ske genom stämning till rätten. Sedan den för slututdelningen bestämda dagen tilländagått, anses konkursen afslutad, hvarom gäldenären eger undfå bevis. I. Afz.

Konkussionsrör (af Lat. concutere, häftigt skaka). Se Brandrör.

Konkylier (af Grek. kongchylion, snäckskal) kallas de kalkskal, som förekomma hos större delen af blötdjuren (se d. o.). Enär dessa kalkskal äro de lättast iakttagbara och oftast bevarade delarna af blötdjuren, har man stundom kallat läran om blötdjuren helt enkelt konkyliologi (konkologi) och benämnt konkyliolog den, som sysselsätter sig med studiet af dem. Konkyliologi betyder dock egentligen endast läran om blötdjurens skal. B. L-n.

Konnetabel (Fr. connétable, af Med. Lat. comes stabuli, stallmästare), en från romerska kejsaredömet i Frankrike upptagen titel, utmärkande konungens eller en fransk feodalherres förnämste hoffunktionär. Äfven kommendanter i städer och fästningar samt vissa underofficerare vid franska artilleriet buro titeln konnetabel. (I svenska artilleriet qvarlefver den. Jfr Konstapel.) Från Henrik I (1031--60) till Ludvig XIII bar innehafvaren af den högsta värdigheten i riket titeln konnetabel (connétable de France). I krigstid var han högste befälhafvare öfver armén med oinskränkt makt, äfven om konungen befann sig vid hären, och i fredstid konungens främste rådgifvare i krigsärenden samt skiljedomare i tvister inom hofvet. De ryktbaraste konnetablerna äro Châtillon, Du Guesclin, Clisson, Bourbon, Montmorency och Lesdiguières. Efter den sistnämndes död, 1627, lemnades ämbetet obesatt. -- Napoleon I gaf 1804 sin broder Ludvig konnetabelsoch Berthier vicekonnetabelstitel. Vid restaurationen upphörde dessa värdigheter.

Konnexion (Lat. connexio), samband, sammanhang.

Konnossement (Fr. connaissement, Ital. conoscimento, af Lat. cognoscere, lära känna), ett af skeppare utgifvet erkännande angående mängden och beskaffenheten af de varor han af aflastaren mottagit för vidare befordran till lastemottagaren. Såsom lastemottagare kan i konnossementet betecknas viss person, viss person eller order eller endast innehafvaren. Konnossementet kan ock ställas blott "till order", då dermed förstås aflastarens order. Dess praktiska

uppgift är att förmedla omsättningen af varor, medan de ännu äro under transport. Konnossementet skall träda i varans ställe; den, som förvärfvar det, skall ega trygghet att, om varorna utan olyckshändelse framkomma, verkligen erhålla dem i det skick konnossementet angifver. Denna konnossementets praktiska uppgift betingar dess rättsliga verkan dels gent emot skepparen, dels ock mot aflastaren. -- Genom att underteckna konnossementet förbinder sig skepparen att till den person, som enligt konnossementets lydelse är behörig att mottaga lasten, utlemna denna i det skick konnossementet utvisar. Finnes vid framkomsten lasten vara i ett eller annat hänseende bristfällig, kan skepparen icke invända, att den vid inlastningen var sådan; gent emot lastemottagaren ansvarar han enligt konnossementet, "non quia recepit, sed quia scripsit". Har förlusten eller skadan tillkommit genom olyckshändelse under resan, är han visserligen fri från ansvar, men det åligger honom bevisa, att skadan är en följd af olycka. Då emellertid denna af lastemottagarens intresse påkallade stränghet skulle innefatta en obillighet mot skepparen i de fall, då han vid inlastningen icke varit i tillfälle att försäkra sig om lastens verkliga beskaffenhet, är det honom tillåtet att teckna konnossementet med förbehåll. Derigenom undgår han visserligen icke det ansvar honom såsom skeppare åligger i fråga om tillsyn och vård, men han frikallas från skyldigheten att leda i bevis, att det icke är hans fel, när varan vid framkomsten icke befinnes öfverensstämma med konnossementet. Bevisskyldigheten i detta hänseende åligger då lastemottagaren. De vanligaste konnossementsklausulerna äro: innehåll obekant, hvarigenom skepparen frånsäger sig ansvar för att i packor l. dyl. innesluten last är af det innehåll konnossementet angifver eller att den vid inlastningen är oskadad; mått, vigt eller mängd obekanta, hvarigenom han undandrager sig ansvar för riktigheten af konnossementets uppgift härom; fri för skada, hvarigenom han fritager sig från skyldigheten att bevisa, att vid framkomsten möjligen befintlig skada härleder sig från olyckshändelse under resan. Är vara vid inlastningen skadad, bristfälligt emballerad l. dyl., bör ock skepparen anmärka sådant i konnossementet för att undgå att ansvara derför. Likasom konnossementet är afgörande för skepparens skyldigheter, bestämmer det hans rättigheter till frakt, öfverliggedagspenningar o. dyl. gent emot lastemottagaren; endast när konnossementet uttryckligen hänvisar till befraktningsaftalet (certepartiet), tages hänsyn till detta. -- Gent emot skepparen kan lastemottagaren sålunda trygga sig vid konnossementet. Men samma trygghet måste han ega också gent emot aflastaren. Denne måste vara förhindrad icke blott att vidtaga dispositioner, hvilka tillintetgöra eller förminska den rätt till varan, som genom konnossementets överlåtelse inrymts åt den förste emottagaren, utan också att mot en senare innehafvare göra gällande förbehåll, som betingats vid öfverlåtelsen till en föregående, utan att anmärkas å konnossementet. Denna