Konseqvens

Konseqvens (af Lat. consequi, följa), följd, följdriktighet, tankesammanhang, fasthet i grundsatser, i allmänhet den egenskapen hos menniskans tänkande och handlande att framgå af vissa bestämda grundsatser, hvilka genomföras så långt, som deras egen natur tillåter och fordrar. Motsatsen, särskildt då fråga är om handlingssättet, benämnes godtycke eller nyck. Konseqvensen i och för sig innebär en fullkomlighet hos verksamheten, ehuru dennas värde i första rummet beror på beskaffenheten af den grundsats, som genomföres. Menniskan kan vara konseqvent både i sina sanna resonemang och i sina förvillelser, både i godt och i ondt. Genomför menniskan en viss (lägre), i många afseenden berättigad grundsats inom områden, der den ej eger tilllämplighet, uppkomma ensidighet och konseqvensmakeri. Detta är att sätta det lägre i det högres ställe och har till följd flere betänkliga missriktningar. Ofta kan ett sådant tillvägagående stranda på det konkreta lifvets kraf; lifvet kan korrigera läran, ofta utan att man sjelf märker det. Lifvets konseqvens är den följdriktighet och regelbundenhet i menniskans verksamhet, som framgå mer af sammanhanget inom det omedvetna hos menniskan och inom den verld, i hvilken hon lefver, än af hennes fullt medvetna och genomtänkta grundsatser. -- Logisk konseqvens är sammanhanget mellan grund och följd i logisk bemärkelse. Ett bevis eller en slutledning har denna egenskap, när demonstrandum eller slutsatsen enl. tankelagarna verkligen följer af premisserna, dessa må vara sanna eller falska. Exempel på motsatsen erbjuda de vanliga felsluten (se Bevis, Felslut, Slutledning). -- Konseqvent, följdriktig, som handlar följdriktigt, fast i grundsatser. L. H. Å.