Konsonans (af Lat. consonare, ljuda tillsammans), musikt., sammansmältningen af två eller flere toner till en klangenhet. Konsonansen är relativ och har på skilda tider bestämts olika (jfr Dissonans och Klang). I den moderna musiken äro dur- och molltreklangen med alla sina intervall konsonanser. Emellertid kan äfven der en egentligen konsonant klang (t. ex. qvartsextackordet) i vissa ställningar blifva dissonant: allt beror på huruvida densamma af den estetiska uppfattningen för tillfället betraktas såsom en enhet eller en mångfald af klanger. Det rent fysiska välljudet kan visserligen vara bidragande, men icke ensamt bestämmande för begränsningen af begreppet konsonans. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Konsonans
Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1216 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗