Kontingentborgare

Kontingentborgare. Magistraterna i de svenska städerna hade en tid rätt att bevilja personer tillåtelse att under viss kortare tid idka handel, utan skyldighet att söka burskap, men emot en öfverenskommen afgift, kallad genant, och mot förbindelse att efter nämnda tids utgång förvärfva burskap. Sedan denna rätt upphört, blef, genom Handels-ordinantien d. 21 Mars 1673, § 5, en formlig rätt tillagd adeln samt dem, som å sina sysslor hade kunglig fullmakt (undantagande kronouppbördsmän), att, utan förbindelse att vinna burskap, men emot en efter näringen lämpad afgift till staden, under namn af kontingent, handla i gross, men ej i minut. Denna rättighet att utan burskap mot en dylik afgift idka handel utsträcktes med tiden till andra personer (afskedade officerare, qvinnor m. fl.). Om afgiften egde de att förena sig med staden och i sådant afseende anmäla sig hos magistraten. De, som på detta sätt vunnit en mera eller mindre vidsträckt handelsrätt, kallades kontingentborgare, men voro ej fullt likställde med andra borgare. Så t. ex. deltogo de ej i val till borgmästare och rådmän. Genom de nu gällande vilkoren för idkande af näring (k. förordn. af d. 18 Juni 1864) har denna rättighet försvunnit och, äfven om den står qvar såsom ett privilegium för adeln, förlorat all praktisk betydelse. Th. R.