Kornett (Fr. cornet, Ital. cornetto, litet horn), musikt. 1. Detsamma som zink (se d. o.). -- 2. I orgeln en blandad stämma, vanligen 3--5-chörig och 8 fots. Från vanlig "mixtur" skiljer den sig genom att äfven inbegripa den femte öfvertonen (tersen). -- 3. (Fr. cornet à pistons) bleckblåsinstrament med ventiler och klang midt emellan trumpeten och hornet, men stående en oktav öfver den förra och två oktaver öfver det senare. Dock nyttjas kornetten på höjden vanligen ej mycket öfver trumpeten. Den djupaste användbara naturtonen (c1 för G-kornetten) kan genom de tre ventilerna, vid hvilkas anlitande röret förlänges, pressas ned ytterligare sex halftoner. Utom den i C användas äfven andra stämningar, mest i B, Ess och F. Bland virtuoser på kornett märkes J. Kosleck, som grundat den s. k. "Kaiser-cornett-qvartett" i Berlin. A. L.