Korrektur (af Lat. corrigere, ändra, förbättra), afdrag af en uppsatt tryckform för anmärkande i detsamma af de fel, som möjligen uppkommit vid sättningen eller härleda sig från manuskriptet. Rättelserna göras i högra marginalen vid sidan om ett vertikalt streck, och vid anmärkande af de vanligaste korrekturfelen begagnar man vissa öfverenskomna tecken (korrekturtecken). Skall något borttagas, öfverstrykes detta och i marginalen sättes tecknet [d] (deleatur, bör borttagas). Fel, som består deri att samma ord sättas två gånger, kallas bröllop. Ett fel, som består deri att flere ord äro öfverhoppade, kallas lik. Har en "utslutning" stigit upp, så att färgvalsen nått den och aftryck deraf skett i korrekturet, uppstår en s. k. spis, som i marginalen anmärkes genom tecknet #. Står en bokstaf upp och ned, begagnas tecknet [v] (vertatur, bör vändas om). Om bokstätver, ord eller rader stå för nära hvarandra, anmärkes detta med tecknet ^; stå de för långt ifrån hvarandra, anmärkes det med v o. s. v.
Nordisk familjebok · första upplagan
Korrektur
Ämne: Tecken och märken · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1389 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗