Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Korrelat

Ämne: Grammatik och språkvetenskapliga termer · Språk, skrift och grammatik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1389–1390 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Korrelat (af Lat. con, tillsammans, och referre, hänföra), begrepp, som stå i vexelförhållande till hvarandra, t. ex. höger och venster; sådana ord i olika satser, som hänvisa på hvarandra och derigenom förbinda de satser, i hvilka de stå. Så äro relativt pronomen och det ord i hufvudsatsen, på hvilket det syftar, sins emellan korrelat. Grundformen för korrelation är ett determinativ i hufvudsatsen och ett deremot svarande relativ i bisatsen, t. ex. den boken, som jag läser; det huset, der jag bor; ehuru han är sjuk, arbetar han dock; ju varmare en kropp är, dess större rum intager den; han var

redan så långt borta, att han ej hördes. Till följd af senare utveckling i språkbruket kan determinativet ofta utelemnas eller flyttas in i bisatsen och ersätter ej sällan relativet, t. ex. jag blef ledsen, för det (= emedan) han kom, i st. f. jag blef ledsen för det att han kom. Äfven hufvudsatser kunna förbindas genom korrelat, t. ex. han är visserligen sjuk, men arbetar dock.