Körsbär. Våra odlade körsbärsträd härstamma enligt det vanligaste antagandet från två arter, nämligen sötkörsbärsträdet, äfven kalladt "fogelbärsträdet", Prunus avium L., och surkörsbärsträdet, P. Cerasus L., men antagligen kommer till dessa två äfven en tredje art, buskkörsbäret, P. acida Dumont, från hvilken de körsbärssorter, som innefattas under benämningen moreller, skulle härstamma. Genom en under årtusenden fortsatt kultur har ett ej ringa antal ädla körsbärssorter uppstått. De odlade körsbärssorterna innefattas inom följande 5 huf vudgrupper: 1) Bigarå (T. knorpelkirschen), sötkörsbär med fast kött. Hit höra: vanliga bigarå, Napoleons bigarå m. fl. -- 2) Hjertkörsbär, sötkörsbär med löst kött. Hit höra Elton, Luden, svarta tatariska körsbär m. fl. Dessa båda från sötkörsbärsträdet härstammande grupper utmärka sig bl. a. genom söt smak hos frukten och tämligen reslig växt hos träden. -- 3) Majkörsbär (muskateller, sötweichsel), sötsura körsbär. Denna grupp, möjligen uppkommen genom hybridisering mellan föregående och följande, utmärker sig genom sötsura, mörkröda frukter. Träden äro tämligen storväxta, med upprätta grenar. Hit höra: vanlig majkörs (de mogna i Frankrike i Maj, deraf namnet), röda muskateller m. fl. -- 4) Klarbär (glaskörs), surkörsbär med ljusröda frukter. Frukterna syrliga, ljusröda, med ofärgad saft. Träden äro mera lågväxta än hos föregående grupper, men blifva dock större och hafva mera upprätta grenar än de till följande grupp hörande träd. Hit höra vanliga klarbär (förekomma här och der förvildade), stora klarbär (stor glaskörs), Gros Gobet m. fl. -- 5) Moreller (brunkörsbär, surweichsel), surkörsbär med mörkröda (bruna) frukter. Frukterna äro syrliga, mörkröda eller bruna, med mörkröd saft; träden äro småväxta, med något hängande qvistar. Hit höra vanliga brunkörsbär (förekomma i vissa orter vid gårdar och byar allmänt förvildade), Ostheimer, bruna brysselska körsbär, skuggmoreller m. fl. I somliga orter kallas svarta sötkörsbärssorter oriktigt för moreller. -- Att surkörsbärsträdet blifvit hos oss infördt (man antager, att det ursprungligen härstammar från Mindre Asien), derom äro botanisterna ense, icke så beträffande sötkörsbärsträdet. Detta senare förekommer ock i somliga trakter, t. ex. å Kinnekulle och å Billingen, växande i sådan ymnighet, att det icke synes osannolikt, att det å dessa platser är ursprungligen vildväxande. -- Odlingen af körsbärsträd, synnerligast af de ädlare sorterna, är ytterst lönande och borde ske i mycket stor skala, så mycket hällre som körsbärsträdet väl fortkommer på torra, steniga platser, föga tjenliga till annan kultur, och körsbär tillhöra våra mest omtyckta fruktsorter. -- Körsbärssaft, beredd af de sura körsbärsslagen, äfvensom de torkade frukterna af synnerligast dessa sistnämnda äro lätt afsättliga handelsartiklar. Från utlandet importeras ej sällan falsk körsbärssaft, beredd sålunda, att blåbär kokas i vatten, så att detta erhåller en körsbärssaftens liknande färg, hvarjämte så mycket räfkakor eller, i bästa fall, bittermandel tillsättes, att vätskan erhåller den smak, som verklig körsbärssaft erhåller genom de krossade körsbärskärnorna. Dylik med användande af räfkakor beredd falsk körsbärssaft kan, förtärd i större mängd, lätt blifva menlig för helsan. E. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Körsbär
Ämne: Läkeväxter och droger · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 443–444 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗