Korsfästning

Korsfästning, ett hos forntidens folk, särskildt inder, egypter, assyrer, kartager, perser, skyter, greker och romare, vanligt dödsstraff. Straffredskapet utgjordes ursprungligen af en påle, på hvilken den dömde spetsades, såsom det ännu brukas i österlandet. Denna påle erhöll sedermera en tvärslå, hvarigenom det egentliga korset (korsformen) uppkom. Delinqventen gisslades och måste derefter sjelf bära sitt kors till afrättsplatsen. Der fick han en döfvande dryck och spikades eller bands sedermera fast vid korset. Detta dödsstraff var i högsta grad qvalfullt; stundom infann sig döden först sedan flere dagar förflutit. Under Konstantin den stores regering (323--337) afskaffades detta barbariska straff hos romarna. Det utomordentligt vanärande i straffet låg hos dem deri att det vanligen tillämpades endast på slafvar och de gröfste förbrytare, men aldrig på romerska medborgare. Hos judarna förekom korsfästningen först sedan de förlorat sin sjelfständighet och, såsom i lag stadgadt straff, först under det romerska herraväldet. Genom Kristi död på korset, blef detta en helig symbol hos de kristna.