Krasicki [-si'tski], Ignacy, grefve af Siecin, polsk vitter författare, f. 1735, blef efter teologiska studier i Rom, der den klassiska forntidens minnesmärken i hög grad fängslade
hans uppmärksamhet, innehafvare af andliga beställningar i sitt hemland, sist (1766) furstbiskop af Ermeland. Sedan han genom Polens första delning (1772) blifvit preussisk undersåte, räknades han snart till Fredrik II:s literära umgänge. Han utnämndes 1795 till ärkebiskop af Gnesen och dog 1801. Hans märkligaste dikter tillhöra satiren, t. ex. den komiska hjeltedikten Myszeis (1775, "Die mäuseade", 1790; "La souriade", 1817), hvilken under qvicka anspelningar på samtida politiska förhållanden behandlar sagan om konung Popiel, som blef uppäten af råttor, samt hans åt klosterlifvets skuggsidor måttande dikter Monomachia (1775) och Antimonomachia (1780), af hvilka den senare har den skenbara formen af en motskrift mot den förra. Mindre poetiskt värde eger deremot K:s allvarliga epos Wojna Chocimska, hvilket är vida underlägset Waclaw Potockis ett årh. tidigare skrifna, ehuru först 1850 genom trycket bekantgjorda dikt öfver samma ämne (segern öfver turkarna vid Choczim 1621). I prosaberättelsen Pan Podstoli (Underhofmästaren) skildrar K. med stor värme den ljusa sidan af den polska nationalkarakteren. Hans samlade arbeten utgåfvos första gången 1803--04 i 10 band; den fullständigaste upplagan (1829--32) omfattar 18 band.