Sida 746
Kran-ankare ...
Podebusch och Rantzau. 1674 såldes det från sistnämnda slägt, hvarefter det genom köp gick ur hand i hand öfver ett halft århundrade, tills bröderna J. H. och P. G. von Kochen 1734 blefvo egare deraf. Den senare kom slutligen i besittning af hela egendomen, hvilken han genom flere bref (af åren 1734, 1744, 1755 och 1762) gjorde till fideikommiss för sin brorson Kristofer von Kochen och dennes bröstarfvingar. Efter brorsonens död (1809) öfvergick fideikommisset till mågen frih. Karl. Krist. Gyllenstierna, hvars sonsons son, frih. N. Gyllenstierna f. n. (1884) är innehafvare af K.
Krappkarmin, tekn., blandningar af krapplack med konsjonell, fernbock o. d. Genom krappkarmin erhållas vackra, röda färgämnen af olika färgstyrka. O. T. S.
Krappkol, tekn. Se Garancin.
Krapplack, tekn., erhålles derigenom att man fäller ett med alun försatt afkok på krapp med soda. O. T. S.
Krapprot, krapp, farmak., tekn., erhålles af flere arter af slägtet Rubia, nat. fam. Rubiaceae Juss., kl. Tetrandria L. Dessa arter äro refviga halfbuskar med kranssittande blad, små gulaktiga sambladiga blommor med 4 ståndare och 2 pistiller, efter hvilka utvecklas ärtstora, vid mognaden svarta frukter. Den turkiska krapproten, alizari, hvilken är mest värderad, fås af R. peregrina L. och R. lucida L. Den är gröfre och färgrikare än den vest-europeiska "radix Rubiae", som erhålles af den redan på Karl den stores tid samt enligt hans befallning odlade och sedan dess i synnerhet i Frankrike planterade R. tinctorum. Dennas rot eller rättare rotstock är helt smal, sällan nående 0,5 cm. tvärlinie, försedd med mörkbrun ytterbark och rödbrun mellanoch innerbark samt ljusare rödbrun eller rödgul ved. I sitt friska tillstånd innehåller krapproten en glykosidartad kromogen (färgbildande ämne), ruberythrinsyra, som under rotens torkning genom ett närvarande ferment, erythrozym, delas i glykos (socker) och ett vackert rödt färgämne, alizarin (se d. o.). Derjämte innehåller krapproten ett annat färgämne, krapp-purpur l. purpurin, hvilket lätt öfvergår i djurkroppens sekret, såsom urinen och mjölken, samt färgar bensystemet rödt, emedan det utfälles af benens kalkhalt. Denna bensystemets färgning gaf anledning att i medicinen använda krapprot mot engelska sjukan (rhachitis) och mot bleksot, hvilken användning längesedan är bortlagd. Emedan krapprotens färgämne numera framställes på syntetisk väg, har odlingen af krapp nästan upphört. O. T. S.
Krapp-purpur. Se Krapprot.
Kraschan (af Fr. crachat, som betyder spott, spottkluns och som under revolutionen blef en folkbenämning på kommendörs-stjernan, Fr. plaque; jfr Sv. "få en klick på sig"), ordensstjerna, hvilken betecknar en högre grad inom någon orden; kommendörstecken.
Krasicki [-si'tski], Ignacy, grefve af Siecin, polsk vitter författare, f. 1735, blef efter teologiska studier i Rom, der den klassiska forntidens minnesmärken i hög grad fängslade
hans uppmärksamhet, innehafvare af andliga beställningar i sitt hemland, sist (1766) furstbiskop af Ermeland. Sedan han genom Polens första delning (1772) blifvit preussisk undersåte, räknades han snart till Fredrik II:s literära umgänge. Han utnämndes 1795 till ärkebiskop af Gnesen och dog 1801. Hans märkligaste dikter tillhöra satiren, t. ex. den komiska hjeltedikten Myszeis (1775, "Die mäuseade", 1790; "La souriade", 1817), hvilken under qvicka anspelningar på samtida politiska förhållanden behandlar sagan om konung Popiel, som blef uppäten af råttor, samt hans åt klosterlifvets skuggsidor måttande dikter Monomachia (1775) och Antimonomachia (1780), af hvilka den senare har den skenbara formen af en motskrift mot den förra. Mindre poetiskt värde eger deremot K:s allvarliga epos Wojna Chocimska, hvilket är vida underlägset Waclaw Potockis ett årh. tidigare skrifna, ehuru först 1850 genom trycket bekantgjorda dikt öfver samma ämne (segern öfver turkarna vid Choczim 1621). I prosaberättelsen Pan Podstoli (Underhofmästaren) skildrar K. med stor värme den ljusa sidan af den polska nationalkarakteren. Hans samlade arbeten utgåfvos första gången 1803--04 i 10 band; den fullständigaste upplagan (1829--32) omfattar 18 band.
Krasinski, Zygmunt Napoleon, grefve, polsk skald, född d. 19 Febr. 1812 i Paris, död derstädes d. 24 Febr. 1859, åtnjöt en utmärkt uppfostran och skref redan i sitt 16:de år två historiska romaner. Hans själslif fick tidigt en sorgens prägel genom slitningen mellan hans eldiga fosterlandskänsla och hans sonliga tillgifvenhet för sin ryskt sinnade fader (som var general och statsråd i rysk tjenst). K. tillbragte större delen af sin lefnad vid tyska brunnsorter och uti Italien. Af hans anonymt utkomna diktverk, hvilka mottogos med hänförelse i de slaviska landen, äro de förnämsta de på prosa skrifna dramerna Nieboska komedya (1835; "Die ungöttliche komödie", 1841), der stora politiska och sociala frågor behandlas i fantastisk klädnad, och Irydion (1838), en glänsande skildring af det kufvade antika Greklands hämdplaner mot caesarernas sjunkna romarevälde jämte en profetia om den slaviska stammens kommande storhet. Af stort poetiskt värde äro äfven Przedswit (Gryningen; 1840), en samling fosterländska canzoner, Psalmy przyszlocsi (Framtidspsalmer; 1845; 5:te uppl. 1861), der K. prisar martyrskapets hjeltemod, samt den formsköna dikten Noc letnia (Sommarnatten). K:s verk utkommo samlade i 3 bd 1863 och, fullständigare, i 6 bd 1875.
Krasis (Grek.; blandning). 1. Gramm., den sammansmältning af två ord, som uppkommer, då det förras slutvokal och det senares begynnelsevokal sammandragas till en lång vokal eller diftong, t. ex. Grek. tupos, i st. f. to epos. Om de båda vokalljudens sammansmältning väl iakttages vid uttalet, men ej betecknas i skrift, kallas detta vanligen synizesis. -- 2. Med. Blandning af blod och safter i kroppen. Läran om denna blandning, krasläran, spelade en stor rol i den äldre, i synnerhet den
Källa: Project Runeberg ·
