Krigsmanskap

Krigsmanskap, till krigsmakten hörande, till omedelbart vapenbruk bestämdt manskap, som kan utgöras af dels reguliera, dels irreguliera trupper, combattants, till skilnad från noncombattants, de vid hären eller flottan anställde, civile ämbetsoch tjenstemän eller andra, som åtfölja armén eller användas för dennas förvaltning eller ekonomi. Krigsman står under krigslagarna i sitt förhållande i tjensten. Han eger att vid krigs förande åtnjuta de rättigheter, som folkrätten tillerkänner dem, hvilka tillhöra krigsmakten, medan andra personer, som af fienden träffas med vapen i hand, betraktas och behandlas såsom förbrytare. Då krigsman tillhör den reguliera väpnade styrkan, är hans egenskap af krigsman på ett lagbestämdt sätt betecknad, hvilket icke är fallet med krigsmän, som tillhöra irreguliera trupper, frikårer, som för tillfället bildas till rikets försvar. Folkrätten har ännu icke angifvit bestämda vilkor för att en fiende skall vara förpligtad att anse sådana kårer och deras medlemmar för krigsmän. Den grundsats, som allmänt erkännes, är att krigsman skall vara af staten autoriserad såsom soldat och ställd under af staten autoriseradt befäl samt ega något yttre tydligt uniformstecken, derest ej allmänt uppbåd (levée en masse) ifrågakommer, såsom då alla vapenföre män inom ett visst område, t. ex. inom en befäst stad, af statsmakten eller af den, som dertill erhållit hennes uppdrag, kallas under vapen, i hvilket fall det bör vara tillräckligt att fienden derom underrättas. H. L. R.