Sida 780
Krigskommissariat ...
ordnande i allmänhet samt de medborgarena i och för detsamma åliggande förpligtelser och besvär. Se H. Frosterus: "Inledning till Svenska Krigs-Lagfarenheten" (1765--70). H. L. R.
Krigslist är egentligen hvarje åtgärd, genom hvilken man söker vilseleda fienden i fråga om sina egna afsigten såsom alla slags skenrörelser och skenanfall, öfverfall, bakhåll, allarmeringar, utspridande af falska underrättelser och dylikt, men vanligen inskränker man begreppet till en del mindre finter. De olika slagen af krigslist (Grek. strategemata) spelade en stor rol i forntidens krigföring och studerades mycket noga; numera finna de användning egentligen blott i det "lilla kriget". De äro förenliga med folkrätten, för så vidt svek icke ingår i dem. Att begagna sig af motståndarens signaler, att till honom befordra falska underrättelser, att muta hans spioner o. s. v. är sålunda berättigadt, hvaremot det innebär svek att begära vapenhvila och genom öfverraskning bryta henne, att gifva tecken, såsom om man ville gifva sig fången, och helt plötsligt ändra uppsyn, att söka skydd för personer eller för krigsmateriel under Genève-koriventionens flagga o. s. v. C. O. N.
Krigslydnad kallas den ovilkorliga lydnad, som hvarje krigsman under tjenstens utöfriing och i allt, som rör tjensten, är skyldig sin förman. Då krigslydnaden är det första vilkoret för möjligheten att kunna utföra en krigisk handling, är brott mot densamma ("insubordination") i alla lands krigslagar belagdt med strängt straff. Enligt strafflagen för svenska krigsmakten kan brott mot krigslydnaden, om det sker inför trupp eller i fiendens närhet, straffas med lifvets förlust, i lindrigare fall med fängelse eller straffarbete i högst två år samt, om omständigheterna äro synnerligen mildrande och den brottslige tillhör manskapet, möjligen med disciplinstraff. C. O. N.
Krigsmakt, den väpnade styrka, som är afsedd att användas för ett lands försvar, till skydd för dess säkerhet och ordning samt till upprätthållande af en stats sjelfständighet och häfdande af dess rättigheter i förhållande till andra stater. Den omfattar hären (armén) och flottan, eller, såsom det heter i de skandinaviska rikenas grundlagar, krigsmakten till lands och sjös. Denna väpnade styrka och hvarje dess afdelning stå under högsta befäl af statens öfverhufvud. I Regeringsformen § 14 och i Norges Grundlov § 25 föreskrifves, att konungen har högsta befälet öfver rikets krigsmakt till lands och sjös. Ett liknande stadgande innehölls i 1849 års danska grundlag § 23, men är icke bibehållet i Danmarks nu gällande grundlag, helt naturligt derför att ett uttryckligt uttalande derom är öfverflödigt efter sakens natur och den allmänna regeln i grundlagens § 11, som tillerkänner konungen inom de i grundlagen bestämda gränserna högsta myndighet öfver alla rikets angelägenheter, och § 18, enligt hvilken konungen eger förklara krig och sluta fred. Den i svenska och norska grundlagarna gifna föreskriften sammanhänger med deri intagna bestämmelser om särskildt sätt för handläggning och afgörande af befälsärenden (jfr
Kommandomål). Till ordnings och säkerhets upprätthållande, äfvensom till afvärjande af utländskt våld eger den högsta civila myndigheten på stället (K. M:ts befallningshafvande) att, utan afvaktan af konungens befallning, uppbuda den beväpnade makten (Landsh. instr. § 18) och jämväl gifva befallning om dess användning, likväl ej förrän, om så ske kan, vissa försigtighetsmått blifvit iakttagna (Straff-lagen, 10 kap. § 12). H. L. R.
Krigsman. Se Krigsmanskap.
Krigsmannaed, den ed, som aflägges af krigsman vid inträde i krigstjenst efter det i k. kung. d. 9 Okt. 1866 bestämda formulär, hvilken ed ännu är bibehållen. Den, som aflagt sådan ed, skall icke till följd af befordran eller transport till annan militär befattning på nytt aflägga sådan ed. H. L. R.
Krigsmannasällskapet, Svenska. Se Krigsvetenskapsakademien.
Krigsmanshuset i Vadstena. Se Krigsmanshuskassan.
Krigsmanshushemman, kamer., kallades de af drottning Kristina m. fl. regenter äfvensom af enskilde åt krigsmanshuset i Vadstena gifna eller anvisade indelta hemman och lägenheter inom Östergötlands, Kronobergs, Elfsborgs och Hallands län, deribland sådana, som förut tillhört Vadstena kloster och en der bredvid belägen kungsgård. Äfven Amiralitetskrigsmanshuset egde förr åtskilliga jordbruksfastigheter (i Kalmar län). Samtliga krigsmanshushemman hafva numera blifvit skatteköpta eller genom reglering öfvergått till staten. Kbg.
Krigsmanshuskassan (Vadstena krigsmanshuskassa). Det kronan tillfallna Birgittin-klostret i Vadstena blef af Gustaf II Adolf anslaget till en försörjningsanstalt åt gamla och förlamade krigare. Inrättningen kom dock ej till stånd förrän under Kristinas tid (1646) och försågs af henne med inkomster såväl af hemman (se Krigsmanshushemman) som af kronotionden m. m. Till en början intogos der krigare af alla grader; men då arméns pensionskassa inrättades, 1756, anslogos till denna 2/5 af krigsmanshusets inkomster, och detta blef en försörjningsanstalt blott för soldater och korporaler. År 1783 indrogs krigsmanshuset, och de vid detsamma ännu bibehållna inkomster fördelades såsom pensioner åt dem, som varit berättigade att i krigsmanshuset intagas. Krigsmanshusets inkomster, som varit af mångahanda slag, hafva blifvit indragna till kronan och ersatta med statsanslag, som bilda den s. k. krigsmanshuskassan, hvars förvaltning 1873 öfverflyttades från Arméförvaltningen till Statskontoret. Kassans nettobehållning vid 1883 års slut utgjorde 4,446,370,98 kr. Från kassan utbetalas till soldater och korporaler pensioner i fyra grader, enl. Arméförv. kung. d. 14 Juni 1881. Th. R.
Krigsmanskap, till krigsmakten hörande, till omedelbart vapenbruk bestämdt manskap, som kan utgöras af dels reguliera, dels irreguliera trupper, combattants, till skilnad från noncombattants, de vid hären eller flottan anställde, civile ämbetsoch tjenstemän eller andra, som
Källa: Project Runeberg ·
