Sida 781
Krigskommissariat ...
åtfölja armén eller användas för dennas förvaltning eller ekonomi. Krigsman står under krigslagarna i sitt förhållande i tjensten. Han eger att vid krigs förande åtnjuta de rättigheter, som folkrätten tillerkänner dem, hvilka tillhöra krigsmakten, medan andra personer, som af fienden träffas med vapen i hand, betraktas och behandlas såsom förbrytare. Då krigsman tillhör den reguliera väpnade styrkan, är hans egenskap af krigsman på ett lagbestämdt sätt betecknad, hvilket icke är fallet med krigsmän, som tillhöra irreguliera trupper, frikårer, som för tillfället bildas till rikets försvar. Folkrätten har ännu icke angifvit bestämda vilkor för att en fiende skall vara förpligtad att anse sådana kårer och deras medlemmar för krigsmän. Den grundsats, som allmänt erkännes, är att krigsman skall vara af staten autoriserad såsom soldat och ställd under af staten autoriseradt befäl samt ega något yttre tydligt uniformstecken, derest ej allmänt uppbåd (levée en masse) ifrågakommer, såsom då alla vapenföre män inom ett visst område, t. ex. inom en befäst stad, af statsmakten eller af den, som dertill erhållit hennes uppdrag, kallas under vapen, i hvilket fall det bör vara tillräckligt att fienden derom underrättas. H. L. R.
Krigsmanskassan. Se Amiralitets-krigsmanskassan.
Krigsmarsch kallas hvarje marsch eller truppförflyttning, som utföres inom fiendens verksamhetsområde, då ett sammanträffande med honom följaktligen är möjligt eller sannolikt. Kolonnerna måste då sammansättas så, att trupperna lätt och på ett fördelaktigt sätt kunna utvecklas till strid, att erforderlig säkerhet vinnes under marschen, att fientliga kunskapare hållas på afstånd o. s. v. C. O. N.
Krigsmedalj (fälttågsmedalj, erinringsmedalj) kallas hvarje medalj, som utdelas åt alla deltagarna i ett krig eller i en viss krigsbedrift och af desse bäres såsom ett minne deraf. Sådana medaljer finnas numera ganska många i Danmark, Tyskland, Österrike, Ryssland m. fl. stater. Svensksundsmedaljen och Karl Johans medaljen kunna räknas till detta slags medaljer. C. O. N.
Krigsminister, en i dagligt tal, efter utländskt mönster, bruklig, men ej i grundlagarna förekommande benämning i Sverige på statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet (se d. o.), i Norge för statsrådet och chefen för arméedepartementet. I de flesta land är krigsminister officiel benämning på den, som innehar högsta ledningen af alla ärenden rörande krigsmakten till lands. Det ämbetsverk, der dessa ärenden handläggas, benämnes krigsministerium.
Krigsmusik l. militärmusik kallas den för krigshärar afsedda musiken. Tidigast torde man hafva betjenat sig endast af pukor och trummor för att gifva signaler eller elda soldaternas mod. Hos grekerna användes trumpeten till signaler, den arkadiska och sicilianska pipan till larmblåsning. Hos romarna funnos enl. Servius Tullius' författning två "centuriae cornicinum" och "tubicinum". Deras
instrument voro tuba, lituus och buccina, de båda senare förda af rytteriet. Galler och germaner hade trumpeter med egendomligt utseende och rå klang. I 16:de årh. ersattas horn och trumpeter hos de europeiske härarnas fotfolk af pipor och trummor, senare tillökade med oboer (hvarefter benämningen "hautboist" ännu qvarstår såsom gemensam för alla infanterimusikanter). Rytteriet behöll trumpeterna och fick senare äfven pukor. Småningom upptogos allt flere instrument i krigsmusiken, och med 18:de årh. uppträdde ordentliga militäriska musikband, först underhållna på enskildes, sedermera på det allmännas bekostnad. F. n. gäller den preussiska musiken som mönster. Den sammansättes på tre olika sätt, alltefter som den är afsedd för infanteri, jägareregementen eller kavalleri. Infanteriet har flöjter, klarinetter, oboer, fagotter, kontrafagotter, kromatiska valdhorn, ventiltrumpeter, kornetter (l. flygelhorn), tenorhorn (euphonions), basuner, tubor (bombardons), trummor och bäcken. Jägarna hafva piccolo, kornetter, trumpeter, horn, tenorhorn, baritonbas och tuba; kavalleriet skiljer sig ej mycket från de sistnämnda. Den franska krigsinstrumentbyggnaden har af Sax riktats med nya uppfinningar (saxhorn m. m.). I Tyskland har i synnerhet Czerveny i Königgrätz haft stor framgång med sina förträffliga armébasuner samt horn, tubor, metallfagotter m. m., försedda med af honom uppfunna "tonvexelmaskiner". A. L.
Krigsort. Se Krigsskådeplats.
Krigsplan (fälttågsplan) kallas det före början af ett krig eller af ett fälttåg uppgjorda utkast, efter hvilket rörelserna skola ledas. Krigsplanen uppställer ett allmänt mål för rörelserna, på grund hvaraf platserna bestämmas för truppernas samling, men kan i sina enskildheter sällan sträcka sig längre än till den första sammandrabbningen med fienden, emedan förhållandena efter denna ofta väsentligen ändras. Krigsplanen måste leda till ett verkligt mål, vara afpassad efter de medel, öfver hvilka man förfogar, taga hänsyn till fienden och till de motåtgärder, som han kan vidtaga, vara enkel, klar och bestämd samt uppgjord af samma person, som skall utföra planen. Med nutidens stora härmassor och hastiga rörelser är det mera än förr af vigt att krigsplanen är riktigt uppgjord och att trupperna samlas på rätta ställen, ty felaktiga anordningar från början kunna ofta icke rättas under ett helt fälttåg. Den tyska krigsplanen 1870 skall i alla tider framstå såsom en värdig förebild. C. O. N.
Krigspolis kallas den personal, som har till uppgift att upprätthålla ordningen bakom en krigförande armé, att hindra rof och plundring, gripa efterliggare, öfvervaka marketentare, vaka öfver säkerheten på vägarna o. s. v. För detta ändamål anställas i de flesta arméer gendarmeriafdelningar vid alla högre truppenheter och hos etappmyndigheterna. Der sådana afdelningar icke finnas, såsom i Sverige, måste polistjensten handhafvas af stabsvakterna samt af särskilda till trängo. d. anstalter delade mindre truppafdelningar. C. O. N.
Källa: Project Runeberg ·
