Sida 782
Krigskommissariat ...
Krigsraket, raket, som nyttjas för krigsbruk, hufvudsakligen för att antända fartyg och byggnader. Raketers användande för krigsbruk är mycket gammalt. I Europa känner man dem ända från 13:de årh., men redan långt förut hade de begagnats af kineserna. I ett manuskript från 1561 äro krigsraketer mycket noggrant beskrifna. Man föreslår redan deri att göra hylsorna af jernbleck och att fernissa dem för att undvika rost. 1799, vid Seringapatams belägring, kastade Tippo Saibs soldater en mängd krigsraketer, som förorsakade engelsmännen stor manspillan. Dessa raketer voro af jern med en stång af bamburör. Engelsmannen sir William Congreve (d. 1828) var den förste, som i Europa gjorde lyckade försök med krigsraketer. De användes första gången mot Boulogne 1806. År 1813 började krigsraketer användas i Sverige. De första s. k. congreveska raketerna bestodo af en cylinder af jernbleck, hvars längd var 8 à 10 gånger diametern, och som på sin främre ände hade ett koniskt hufvud af gjutjern. Cylindern innehöll en kraftig raketsats, det koniska hufvudet en brandsats. Raketen var försedd med en stång af 5 gånger raketens längd, som fästes i hylsor å sidan af cylindern samt tjenade att göra raketens bana stadigare och bestämdare. Senare ändrades raketerna så, att i stället för det koniska hufvudet insattes en granat med sprängsats. De största raketer, som varit använda, hafva haft en diameter af omkr. 24 cm. Congreve konstruerade äfven raketer, som, då de kommo på sin högsta höjd, utkastade en eldkula, fäst med en kedja vid en fallskärm. Denna eldkula utbredde under 5 minuters tid ett klart sken, så starkt, att man vid detsamma kunde iakttaga fiendens rörelser. Numera äro raketer till egentligt krigsbruk helt och hållet bortlagda. Deremot användas de fortfarande med fördel till signaler och för räddning af menniskolif vid skeppsbrott. Se vidare Lifräddninogsstationer, Raket. L. H.
Krigsråd. 1. Den församling af högre befälhafvare, som en armés eller en sjelfständigt uppträdande truppafdelnings befälhafvare, vanligen då han råkat i en farlig belägenhet, sammankallar för att hemta råd af sina underlydande. Svaga och obeslutsamma befälhafvare taga ofta sin tillflykt till krigsråd och utgå ur dessa vanligen mera obeslutsamma, än de förut voro. (Historien om Sveriges krig mot Ryssland 1741--43 och mot Preussen 1757--62 lemnar exempel derpå.) Om kraftfulla befälhafvare än taga råd af enskilda underlydande, så undvika de dock krigsråd, så vida de icke sammankalla sådana för att stärka sina underbefälhafvares mod och tillförsigt eller för att inför dem belysa alla omständigheter, som kunna hafva inflytande på en krigsplan, eller för att pröfva dem (Gustaf II Adolf före slaget vid Breitenfeld, Fredrik II före slaget vid Leuthen, Napoleon I efter slaget vid Aspern). -- Enligt Regeringsformens § 15 ega cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen att, om de finna några af konungen beslutna militära företag vara af en vådlig riktning eller grundade på
otillräckliga medel, tillstyrka konungen att kalla två eller flere högre militära ämbetsmän till ett krigsråd. Det står konungen fritt att sammankalla eller icke sammankalla ett sådant. Har han låtit sammankalla det, är han naturligtvis ej bunden af dess mening, men krigsrådets tankar skola föras till protokolls. -- 2. Fordom titel för de civile ledamöterna i det gamla Krigskollegium. Numera föres denna titel af de tre civile byråcheferna i Arméförvaltningen. Deras hufvudsakliga ämbetsgöromål äro beredningen och föredragningen inför vederbörande departementschef af de ärenden, som tillhöra hvars och ens byrå (Arméförvaltningens instr. d. 27 Maj 1881). 1. C. O. N. 2. A. Th. S.
Krigsrätt. 1. (Lat. Jus belli.) Sammanfattningen af de folkrättsliga bestämmelser, som iakttagas vid krigs förande. Se Krig. -- 2. (Lat. Jusm ilitare.) Se Krigslagfarenhet. -- 3. Lägsta krigsdomstol, utgöres af 4 militära ledamöter och 1 auditör. I vanliga fall, då mål ej rör kapten eller ryttmästare eller officer af högre grad, sammansättes krigsrätt af 1 öfverstelöjtnant eller major (vid flottan officer af motsvarande grad) samt 2 kaptener eller ryttmästare och 1 löjtnant samt 1 auditör. Krigsrätt är regementskrigsrätt vid hvarje till armén hörande regemente eller kår (regements- eller kårbefälhafvare utfärdar förordnande för rätten och utnämner de militära ledamöterna), stationskrigsrätt vid hvar och en af sjöförsvarets stationer (dennas militärchef utfärdar förordnande), garnisonskrigsrätt å garnisonsort eller i fästning (förordnas af kommendanten) och fältkrigsrätt för afdelning af krigsmakten, som är i fält eller på sjötåg stadd eller består af särskilda till olika regementen, kårer eller stationer hörande trupper, hvilka, utan att vara i fält, äro i läger eller eljest till gemensam tjenstgöring sammandragna (för denna rätt utfärdas förordnande af afdelningens befälhafvare). Särskilda förhållanden kunna i gifna fall föranleda ändring i sammansättningen och i rättigheten att utfärda förordnande. H. L. R.
Krigsskola kallas i flere land en del läroverk, som hafva till uppgift att utbilda unga män till officerare. Krigsskolor finnas i Tyskland, der deras genomgående fordras för vinnande af officersbefordran (äfven från högsta klassen, "selecta" kallad, vid kadettkårens centralanstalt utgångna elever erhålla officersbefordran), i Ryssland, der de tillsammans med de s. k. junkerskolorna utbilda de blifvande officerarna, i Sverige och i Norge, hvarjämte skolor med samma ändamål, men under olika benämningar, förekomma i öfriga land. Österrikiska krigsskolan är en högre läroanstalt för officerares vidare utbildning, således jämförlig med krigshögskolan i Sverige. -- I Sverige inrättades de första undervisningsanstalter för utbildande af officerare, under namnet kadettkårer, år 1738, då en artilleri- och en fortifikations-kadettkår bildades, till hvilka 1748 kom Konung Adolf Fredriks kadettkår, som dock upplöstes redan 1756 af brist på medel för dess underhåll. Sistnämnda år inrättades kadettkåren i Karlskrona, för 50 elever,
Källa: Project Runeberg ·
