Kronometer

Kronometer (af Grek. chronos, tid, och metron, mått), ett transportabelt, med oro (ej med pendel) gående ur af noggrannare konstruktion än vanliga ur. Behofvet att på sjön kunna angifva longituden, eller, hvilket är detsamma, tidsskilnaden mellan den plats, der fartyget befinner sig, och någon annan, såsom normalstation antagen, plats, förmådde år 1714 det engelska parlamentet att utfästa ett pris af 10,000 p. st. åt den, som konstruerade ett ur, med hvilket man under en 6 månaders sjöresa kunde finna longituden på 4 tidsminuter (1°) när, eller 15,000 p. st., om felet ej öfverstege 2 2/3 min., eller 20,000 p. st. om felet kunde begränsas till 2 min. Denna senare uppgift löstes af John Harrison (f. 1693), som 1735 konstruerade ett transportabelt ur af dittills på långt när ej uppnådd godhet. Han förfärdigade derefter flere andra kronometrar af förbättrad konstruktion samt slutligen en, hvilken hans son 1761--62 medförde på en resa till Jamaica. Vid fartygets ankomst till Port Royal var urets afvikelse endast 5,1 sekunder, och vid återkomsten till Portsmouth uppgick afvikelsen i allt endast till 1 min. 54,5 sek. Harrison erhöll emellertid först 1767 det utsatta priset. -- Kronometern har intill senaste tid undergått oupphörliga förbättringar, som bragt densamma till en förvånande grad af fullkomlighet. Bland vår tids mest framstående kronometerfabrikanter må särskildt nämnas svensken V. Kullberg i London. -- Hvad som mest åtskiljer en kronometers konstruktion från andra urs är orons (balansens) kompensation, som gör gången oberoende af temperaturens vexlingar, samt den omständigheten att den kraft, som ger oron impulsen till dess rörelse, verkar som ett ögonblickligt slag och ej som en ihållande släpning. Oron kan derigenom svänga fritt med minsta möjliga friktion. Man åtskiljer s. k. boxkronometrar (inneslutna i en trälåda eller fyrkantigt fodral, Eng. box) från fick-kronometrar. De senare, som göras obetydligt större än vanliga fickur, fordra vid förfärdigandet ännu större omsorg än boxkronometrar samt behöfva med noggranhet justeras så, att gången blir okänslig för tyngdkraftens inverkan i de olika ställningar, som kronometern kan intaga. Boxkronometrarna upphängas vanligen, likasom sjökompasser, i balanser-ringar för att vid fartygets rullning ständigt bibehålla sig i horisontalt läge. Vid kronometerns användning har man att iakttaga det s. k. ståndet vid en viss tid, eller det antal minuter och sekunder, som kronometern då går före eller efter den antagna normaltiden (vanligen medeltid i Greenwich), och vidare den dagliga dragningen, gången, för att kunna beräkna kronometerns stånd vid hvilket tillfälle som hälst. En kronometers godhet måste bedömas ej efter dragningen, utan efter dennas variation. För nutidens bästa kronometrar synes den dagliga gången under några veckors tid kunna bibehålla sig konstant på omkr. 1/10 sekund, då kronometern ej är på resa och för öfrigt väl skötes. De bättre astronomiska pendeluren öfverträffa dock kronometrarna. E. J.