Mayer

Mayer, Johann Tobias, tysk astronom, f. 1723 i Marbach i Würtemberg, anställdes 1746 vid Homannska kartinstitutet i Nürnberg och blef 1751 professor i ekonomi och matematik i Göttingen samt 1754 föreståndare för det dåvarande lilla observatoriet derstädes. Död 1762. -- M. kan vid sidan af den engelske astronomen Bradley anses som den moderna observationskonstens grundare. Han var den förste, som påvisade nödvändigheten att taga i betraktande de fel, som oaktadt den noggrannaste justering vidlåda hvarje astronomiskt instruments uppställning. Han angaf äfven metoder att medelst observationer härleda dessa fels belopp och framställde en efter honom benämnd reduktionsformel, med hvilken iakttagelserna kunde korrigeras för instrumentfelens inflytande. Enligt dessa principer utförde han en stor mängd iakttagelser af zodiakens stjernor. Noggranheten af hans metod gjorde det möjligt att upptäcka så kallade »egna rörelser» hos de iakttagna fixstjernorna, och M. var äfven den förste, som bestämde dylika. Jämväl inom måntopografien var han banbrytande. Hans förnämsta arbete på detta område är Bericht von den mondskugeln, welche bei der kosmographischen gesellschaft in Nürnberg aus neuen beobachtungen verfertigt werden durch Tob. Mayer (1750). En fråga, som mer än någon annan sysselsatte honom, var den om en förbättrad metod att bestämma longituden till sjös, för hvilkens lösning engelska parlamentet utsatt höga pris. För detta ändamål konstruerade han nya sol- och måntabeller, sedermera (1770) publicerade af Board of longitude i London under titel Tabulae motuum solis et lunae novae et correctae, auctore Tob. Mayer. Quibus accedit methodus longitudinum promota eodem auctore. Han afled emellertid, innan priset utföll; han trodde så säkert på dess erhållande, att han eventuelt testamenterat en del deraf åt Göttingens universitet. Hans enka erhöll från London en del af den utsatta belöningen; det högsta priset tillerkändes J. Harrison (se Kronometer). -- En son af M. var Johann Tobias M. d. y., f. 1752, d. 1830, hvilken 1779 blef professor i matematik och fysik i Nürnberg, 1786 i Erlangen och 1799 i Göttingen samt författade en på sin tid mycket ansedd lärobok i praktisk geometri. K. B.