Mayer

Mayer, Johann Friedrich, generalsuperintendent öfver svenska Pommern och Rügen, lika berömd för lärdom och ovanliga predikogåfvor söm beryktad för trätgirighet och förföljelselusta mot pietismen, föddes i Leipzig d. 6 Dec. 1650. Han blef 1673 pastor och superintendent i Leisnig (i nuv. konungariket Sachsen), 1674 teologie doktor samt 1678 pastor och superintendent i Grimma. 1684 erhöll han en länge eftertraktad kallelse till en teologisk professur i Wittenberg och visade der till en början, i motsats mot ortodoxiens åldriga banérförare Calovius och Qvenstädt, deltagande för Speners verksamhet för en mer praktisk och lefvande kristendom. Hans beundran för Spener led likväl afbräck, då denne måste som öfverkonsistorialråd i Dresden å ämbetets vägnar bestraffa M. för hans förargelseväckande äktenskapliga lif, hvilket slutade med en skilsmässa till säng och säte. 1686 kallades M. till pastor vid S:t Jakob i Hamburg. Ehuru han antog kallelsen, ville han likväl derjämte bibehålla sin teologiska, professur i Wittenberg och hoppades på Speners medverkan härtill. Då detta slog fel, blef brytningen dem emellan fullständig, och M:s ifver gick sedermera ut på att förkättra den af Spener framkallade religiösa rörelsen, som visserligen flerestädes urartade och derigenom gaf rik anledning till anmärkningar. Då pietismen nalkades Sveriges provinser i Tyskland, blef M. af Karl XI, efter 1691, använd som öfverkyrkoråd, och det var utan tvifvel på hans föranstaltande, som Karl XI d. 6 Okt. 1694 utfärdade för sina tyska provinser ett strängt edikt mot pietismen och i synnerhet mot »hemliga conventicula». Af Karl XII utnämndes M. 1701 till generalsuperintendent öfver Pommern och Rügen, ordförande i konsistoriet i Greifswald, förste teologie professor och beständig prokansler vid universitetet samt pastor vid Nikolaikyrkan i nämnda stad. Icke blott dessa provinser ville M. skydda för pietismens vådor, utan han sträckte sin omsorg äfven till det egentliga Sverige. Han uppsökte 1704 Karl XII, som då vistades i Polen, och utverkade följande året en k. befallning till ärkebiskopen i Upsala att sätta sig i förbindelse med M. till pietismens motarbetande. 1706 var han å nyo hos Karl XII, som då utfärdade det skarpa ediktet mot pietister, dateradt Lusuc i Volynien d. 7 Juni 1706. M. var varmt tillgifven Karl XII, äfven i olyckans dagar. Då tsar Peter och konung August af Polen 1712 ärnade besöka Nikolaikyrkan i Greifswald och M. med anledning deraf fick tillsägelse att utesluta den dittills öfliga kyrkobönen om fiendens fördrifvande, nekade han enständigt och träffades, då han hotades med tvångsåtgärder, af ett slaganfall, till följd af hvilket han nedlade alla sina befattningar. Han afled i Stettin d. 30 Mars 1712. Icke mindre än 581 skrifter hafva utgått från M:s hand. Han var en intresserad konstvän och efterlemnade ett bibliotek af 18,000 band. K. H.