Kufiska mynt

Kufiska mynt kallar man alla muhammedanska mynt med legender (inskrifter) i kufisk skrift (se d. o.). De förekomma slagna från 685 till in i 11:te årh. både i guld (dinar), silfver (dirhem) och koppar (fels). I allmänhet, der ej afsigtlig försämring företogs af myntherren, äro de af finaste halt; till storlek, vigt och värde vexla de naturligtvis betydligt efter olika tider och orter. Det förvånansvärdt stora antalet af myntsorter (öfver 600 enligt Soret) beror dels af de mångfaldiga arabiska dynastierna på det vidsträckta området från Bokhara och Persien i ö. till Marokko och Spanien i v., dels och förnämligast deraf att nästan alla herskare och deras ståthållare i de särskilda provinserna läto slå sina mynt än i den ena, än i den andra staden af sitt område, då den mycket enkla fabrikationen egentligen icke fordrade andra verktyg än stämpel, hammare, tång och våg. Den vanliga anordningen af de kufiska mynten är följande. Midten af framsidan intages af ett bekant koran-språk (ett af de vanligast förekommande är: "det finnes ingen Gud utom Allah, han den ende, och som icke har någon kompanjon"), derefter myntherrens (regentens) namn eller ganska ofta någon till tronföljare utsedd sons. Deromkring, i en ring utmed kanten, står: "I Guds namn är denna dirhem slagen i (t. ex.) Bagdad år (t. ex.) två och nittio (efter Hedjra)". Baksidan innehåller ett liknande koran-språk, ofta ett, i hvilket Muhammeds namn förekommer, och derefter följer regentens namn, om sonens är nämndt på framsidan. Derjämte förekomma ofta enstaka bokstäfver, bokstafsgrupper eller ord (man har funnit öfver 50 dylika), hvilkas mening ännu icke blifvit med full säkerhet tydd. De äldre kufiska mynten hafva blott inskrifter; bildliga framställningar, sirater o. dyl. uppträda först senare. De s. k. halfkufiska mynten, hvilka på ena sidan hafva kufisk och på andra sidan grekisk legend, synas hafva varit bestämda för handeln med vesterlanden, hvaremot de s. k. barbariska kufiska mynten, med sin råa prägel och oformliga skrift, anses hafva varit ett fabrikat af volga-bulgarerna, liksom äfven ryssarna under mongoliska perioden efterbildade tatariskt mynt. -- Den största mängden kufiska mynt har blifvit funnen i Europa, ty jämförelsevis sällan hafva resande forskare lyckats hemföra någon, mer betydande samling från Orienten (Persien, Mindre Asien, Syrien, Egypten), der alla funna gamla mynt skola insändas till myndigheterna för att genast omsmältas till nya. De rikaste fynden hafva blifvit gjorda i Ryssland, der det kejserl. Asiatiska museet i Petersburg redan för 30 år sedan egde en skatt af 12,350 muhammedanska mynt, hvilken antagligen sedan dess blifvit betydligt förökad. Dernäst kommer, öfverraskande nog, Sverige, der kufiska mynt (intet yngre än 11:te årh. e. Kr.), nästan uteslutande af silfver, funnits i alla provinser utmed östra kusten fr. o. m. Ångermanland t. o. m. Skåne, men allra mest på Gotland och dernäst Öland. Deremot har i det inre landet och på vestra kusten, liksom i Norge och Danmark, ett jämförelsevis ringa antal sådana mynt anträffats. Svenska Kongl. myntkabinettet egde 1873 omkr. 20,000 kufiska mynt, hvaraf omkr. 13,000 från Gotland. Den arabiska numismatiken grundades i 18:de årh. af J. G. K. Adler, prof. i Köpenhamn, och O. Tychsen i Rostock samt utbildades i 19:de årh. i främsta rummet af C. M. J. Frähn, genom hvars händer omkr. en million muhammedanska mynt skall hafva passerat, vidare af Stickel, Soret, dansken Lindberg samt svenskarna J. Hallenberg ("Numismata orientalia", 1822) och K. J. Tornberg, hvilken senare vid sidan af Frähn och Stickel förvärfvat sig ett af de främsta rummen inom den arabiska numismatiken. Hans hithörande arbeten äro "Numi cufici regii numophylacii holmiensis" (1848) och "Symbolae ad rem numariam muhamm." (1846--62), hvilka beskrifva alla i svensk jord till 1861 funna kufiska mynt. -- År 1868 beskref han i korthet (i "Zeitschr. d. deutschen morgenl. gesellschaft", bd 22) de anmärkningsvärdaste af 4,000 ytterligare funna och undersökta dirhemer samt några år derefter ett nytt stort fynd från Gotland (i "Antikvarisk tidskrift", bd 3). Efter hans död (1877) har man hufvudsakligen genom Vitt. hist. och ant.-akademiens "Månadsblad" fått underrättelse om vidare fynd af kufiska mynt i Sverige. H. A.