Kullaberg

Kullaberg l. Kullen, bergås i Skåne, Luggude härad af Malmöhus län, vid Skeldervikens sydvestra strand. Berget, som har en bredd af 1--1,5 km. och en längd af 16 km. från bukten Rekarekroken i Skelderviken till den i Kattegatt utskjutande udden, är till sin östra hälft, med omkr. 100 m. höjd, tätt bebygdt och lemnar vid sjöstranden rum för åtskilliga fisklägen. Sluttningen söderut mot slätten är skogbevuxen eller odlad. Vid Arildsläge tränger sig bergåsen ut till hafvet, i hvilket den derefter på 8 km. längd stupar rätt ned med 100 m. höga, skrofliga och otillgängliga väggar, under det dess rygg skjuter upp i en mängd höga och branta toppar, mellan hvilka endast på några få ställen samlat sig en ringa mängd matjord, som kunnat odlas eller lemna fäste åt några boklundar. Bergets hufvudmassa består af gneis. Den högsta toppen, Högkullen, når en höjd af 188,2 m.; de närmaste i höjd äro Norrljunga ås, 175,2 m., och Gregorskullen, 173,5 m. öfver hafvet. Längre vesterut minskas topparnas höjd, men berget stupar lika brant och otillgängligt i hafvet, som här sköljer äfven dess södra sida och invid stranden har ett djup af 21--28 m., under det att hela den skånska kusten i öfrigt omgifves af mycket grundt vatten. -- Ofvanför Kullens yttersta spets är på en höjd af 77 m. uppfördt ett 14,3 m. högt fyrtorn, Kullens fyr, den högst belägna i Sverige. På platsen uppställdes redan 1560 en "fyr-pande", den första på den skandinaviska halfön. Den nuvarande fyren är en hvit blänkfyr med 20,3 minuters lysvidd. Till följd af sitt höga läge insvepes fyren ofta i moln, hvarför dess flyttning till en lägre plats varit ifrågasatt, men ännu icke kunnat utföras till följd af bergets svårtillgängliga beskaffenhet. A. G.