Kummelslägtet, Merluccius Cuv., zool., ett till torskfamiljen hörande fiskslägte, bland de svenska torskfiskarna stående mellan torsk- och långel. lakeslägtena. Från dessa skiljes detsamma derigenom att hithörande fiskar hafva blott två ryggfenor samt en analfena, väl utvecklade bukfenor med sju strålar, tämligen starka, i två- eller tredubbla rader sittande tänder i käkarna och på plogbenet samt genom frånvaro af skäggtömmar. Två arter äro kända, nämligen vanliga kummeln (berglaxen, sölvfisken), M. vulgaris Flem., samt en art från Magelhaenska sundet, Chile och Nya Zeeland. Kummeln förekommer i Atlanten vid såväl amerikanska som europeiska kusterna, går söderut till Medelhafvet samt mot norr till trakten af Trondhjem. I Kattegatt och vid norska kusten förekommer han tämligen sparsamt, men har tidtals uppträdt i större mängd. Sedan flere tiotal af år har han i Sverige fångats endast mera tillfälligtvis. I England, der han kallas hake, förekommer kummeln vid sydöstra kusten ganska talrikt, likaså vid franska och spanska kusterna samt i Medelhafvet. Han följer silloch sardinstimmen samt är ganska glupsk. För öfrigt håller han sig mera ute på djupare vatten. Fisket sker med lina och handsnöre. Beredningen för handeln är lika med öfriga torskfiskars (se Klippfisk). Kummeln når ofta en längd af öfver 1 m. Han är till färgen silfvergrå, med mörkare rygg. R. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kummelslägtet
Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 244–245 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗