Kusin (Fr. cousin, se d. o.), syskonbarn. I 1734 års lag var äktenskap mellan kusiner förbjudet i Sverige. Konungen egde dock gifva särskildt tillstånd till sådant äktenskap. Först 1845 blef det i lag medgifvet. -- Ordet kusin användes fordom som tilltalsord mellan furstar, aflägsnare slägtingar och gamla bekanta.
Pant jur., föremålet för borgenärs panträtt (se d. o.). Panten tänkes enligt regel vara ett kroppsligt ting, för h… Settlement [se'ttölment], Eng., nybygge, hemortsrätt; en öfverenskommelse mellan lefvande personer, genom hvilken den en… Köpebref är en skriftlig handling, hvarigenom säljare af fast egendom, vanligen under erkännande af köpeskillingens mo… Enka Testator Lat., kallas den, som upprättat testamente (se d. o.). Enligt svensk rätt hör till giltigheten af ett testame… Giftorätt jur. I det förslag till ändring i vissa delar af Giftermålsbalken, hvaröfver Högsta domstolens yttrande 1896 … Vådaed jur., ed, som efter timad brandskada den brandskadade har att aflägga derom att elden icke uppkommit genom ha… Dotal (Lat. dotalis, af dos, hemgift), hvad som har afseende på hemgift. -- Dotalsystem, det system för ordnande af…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Cousin [-säng], Fr. (af Med. Lat. cossofrenus, syskonbarn, af Lat. consobrinus, af con- och soror, syster). Se Kusin . -- Cousinage [-asch], Fr., kusinskap. band 3, sp. 601