Lä, sjöv., den sida, hvaråt vinden går. Då man står skyddad för blåst, säges man »stå i lä» om det skyddande föremålet. På handelsfartyg brukas ordet »lä!» såsom kommandoord vid genomvindsvändning i samma betydelse som ordet »lofva» å örlogsfartyg. Dermed antydes, att rorkulten skall bringas ned i lä, så att fartyget börjar lofva. L. H.
Preja (T. preien), sjöv., anropa eller muntligen kommunicera med ett främmande fartyg, som kommit inom prejhåll, va… Svaj och Svaja, sjöv. Ett fartyg säges svaja, då det till följd af vind l. strömförändringar bågformigt svänger om… Kapa sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting. Då man nyttjade hamptåg till ankaret, förekom stundom uttrycket … Grundgående sjöv., säges om ett fartyg, som kan föra stora och tunga laster, utan att dervid hårdt nedtryckas i vattnet; … Öfvertackladt l. öfverriggadt, sjöv., säges ett fartyg vara, då dess tackling är så hög och tung eller segelarean så stor, … Dejsa (T. deisen l. deinsen), sjöv., gå baklänges (om seglande fartyg). Den manöver, genom hvilken man kan tvinga e… Sjörum sjöv. Ett fartyg säges hafva sjörum eller vara i öppen sjö, då det är så långt från land, att vindeller nödvä… Sundhetsbevis sundhetsbetyg l. sundhetspass, sjöv., ett af vederbörande myndighet utfärdadt intyg öfver att den hamn, från …
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Lä l. Le (Isl. Hlér), Nord. mytol., en hafsgud, allmännare känd under namnet Äge eller Ägir (oriktigt Ögir). Han var son af Fornjot (se d. o.). -- Efter … band 10, sp. 403
Hänvisas hit från
Le Nord. mytol. Se Lä . band 9, sp. 937 Läsida 1. Sjöv. Se Lä . -- 2. Geol., den sidan af en genom inlandsis och glacierer afnött eller slipad berghäll eller bergkulle, som är vänd åt samma håll … band 10, sp. 447 Hlér Isl. Se Lä . band 20, sp. 1137