La Mettrie

La Mettrie [-tri], Julien Offray de, fransk läkare och filosof, f. 1709 i Saint-Malo, studerade först teologi vid jansenistskolor och derefter medicin samt begaf sig 1733 till Leiden för att åtnjuta den store läkaren Boerhaaves ledning. 1742 blef L. fransk regementsläkare, men afsattes och hotades med Bastiljen på grund af några hänsynslösa skrifter samt tog då (1746) sin tillflykt till Leiden. Två år senare var äfven hans ställning i Holland ohållbar, och han flyttade då, på inbjudning af Fredrik II i Preussen, till Berlin, hvarest han blef föreläsare vid hofvet och medlem af vetenskapsakademien samt uppbar en pension. Död 1751. -- L. är den förste moderne skriftställare, som satt materialismen i system. Han gjorde en tämligen försigtig början dertill i Histoire naturelle de l'âme (1745; 2:dra uppl. 1748), som kostade honom hans militärläkaretjenst. Skriften La politique du médecin Machiavel (1746), ett anfall på de samtida franska läkarnas skråmässiga okunnighet, brändes på parlamentets befallning. Komedien La faculté vengée (1747; omtr. såsom Charlatans démasqués, 1762) och L'homme-machine (1748, L: s vigtigaste filosofiska arbete, hvilket blef offentligen brändt i Leiden) ådrogo honom förvisning ur Holland. Bland hans i Berlin utgifna skrifter märkas L'homme-plante (1748), Réflexions philosophiques sur l'origine des animaux (1750), L'art de jouir (1751), Vénus métaphysique (1752) m. fl. -- L. var en inbiten ateist och materialist, hvars originalitet icke låg endast i stilens rörlighet. Med qvick ironi utdrog han sina slutsatser ur skolastiska och cartesianska skolbegrepp. Han var en af dem, som först förkunnade den principiella enheten i naturorganismernas mångfald. Enligt L. är menniskoslägtet framgånget ur en fortskridande blandning af djurarterna. Menniskans företräde består i hjernans organisation och i den undervisning, som meddelas henne. Själen är ingenting annat än det materiella medvetandet, den tänkande delen af kroppen. I döden förgås äfven själen, allt är ute, "la farce est jouée". Nödvändigheten allena bär skulden för alla menniskans handlingar; derför är det öfverflödigt att hon ångrar sig. Lustkänslan (gröfre eller finare njutning) är källan till all lycka och till alla dygder. -- L. skadade sig mycket genom- sin utmanande ton och sitt lofprisande af vällusten. Han bedömdes strängt och med förakt af encyklopedisterna, hvilka dock rönte starkt inflytande af hans tankar. Fredrik II hedrade den lefnadslustige umgängesvännens minne med en "Éloge" (1752). Efter att länge hafva varit förkättrad, har L. på senare tiden rönt erkännande och t. o. m. öfverskattats af åtskillige forskare. Jfr F. A. Lange, "Geschichte des materialismus" (2:dra uppl., 1873) och Du Bois-Reymond, "Lamettrie" (1875).