Lamb

Lamb [lämm], Charles, engelsk humorist, f. i London 1775, anställdes 1792 såsom bokhållare vid ostindiska kompaniet och arbetade i dess tjenst till 1825, då han fick afsked med 450 pund sterl. i pension och bosatte sig på landet. Död 1834. -- En inom familjen ärftlig sinnessjukdom, af hvilken L. vid 21 års ålder hade en öfvergående känning, utbröt samtidigt såsom full galenskap hos systern, Mary L., hvilken derunder med en knif dödade deras moder. L. åtog sig då att i sitt hem öfvervaka Mary. Han uppfyllde ömt och sjelfuppoffrande denna broderspligt till sin död. Systern, som endast tidtals återföll i sjukdomen, egde literär begåfning och deltog i några af L:s literära arbeten. Han utgaf sedan 1796, mest i förening med sin vän Coleridge, smärre poem m. m., men vann erkännande först med Tales founded on the plays of Shakespeare (2 bd, 1807; "Shakespearesagor", 1851; ny uppl. 1882), till hvilka Mary bidrog, samt "Specimens of english dramatic poets who lived about the time of Shakespeare" (2 bd, 1808), med korta kritiska anmärkningar af högt värde. 1810 började han meddela essays i "The reflector" (bl. a. den berömda On the genius of Hogarth), men hans egentliga ryktbarhet härrör från de i "London magazine" 1820--23 införda Essays of Elia, hvilka ställde honom i jämnhöjd med Montaigne och Addison. L. hade så innerligt försänkt sig i studiet af de engelske dramatikerna från 16:de och prosaförfattarna från 17:de årh., att hans eget uttryckssätt osökt fått en genomgående fornartad prägel. Likafullt var han sig sjelf, ursprunglig i sitt humoristiska löje liksom i sitt hjertgripande patos. Hans paradoxer och sällsamma qvickhetslekar framspringa ur en underström af öm sympati samt den finaste känsla för sanning, natur och enkelhet. Också har sällan en man varit så älskad af sina samtida. Jfr P. Fitzgerald, "Life, letters and writings of Charles L." (6 bd, 1870--76).