Lama-slägtet

Lama-slägtet, Auchenia, zool., hör till kameldjurens ordning (Tylopoda) bland däggdjuren. Det har stort, starkt hoptryckt hufvud med spetsig nos, långa, smala och spetsiga öron, stora ögon, lång, rörlig öfverläpp, smal, lång och upprätt buren hals, höga och smärta ben med skilda tår och helt små trampdynor, lång, hårbevuxen svans, långt, ulligt hår och 6/5 (genom fällning af den främsta falska kindtanden 5/5) kindtänder på hvardera sidan. Ryggen saknar puckel, och ljumskarna äro ännu mera indragna än hos kamelerna. Dithörande arter bebo flockvis vestra Syd-Amerikas bergstrakter. De försvara sig genom att slå med fötterna äfvensom genom att i angriparens ansigte spotta sin saliv och halfsmält foder; de låta med lätthet tämja sig samt användas då som lastdjur, men göra gagn äfven genom sitt kött, sin mjölk och sin ull. Redan Amerikas första upptäckare funno två af detta slägtes arter, alpakan och laman, allmänna i tamt tillstånd hos peruanerna, som förlade dessa djurs tämjande till menniskoslägtets äldsta tider och satte det i förbindelse med sina halfgudars uppträdande på jorden. Alla arter af detta slägte trifvas blott i kalla trakter, på Andernas högslätter, och det är endast i Andernas sydligaste del, som de stiga ned ända till slättlandet. I sitt vilda tillstånd äro de föremål för en ifrig jagt. Hit höra guanacon l. huanacon (A. huanaco), laman (A. lama), alpakan l. pakon (A. paco) och vikunjan (A. vicunna), som beskrifvas under sina särskilda rubriker, C. R. S.