Lamprotornithinae

Lamprotornithinae l. glansstarar, zool., bilda en afdelning af stararnas underfamilj (Sturnini) inom kråkfoglarnas familj (Corvidae), tättingarnas ordning och foglarnas klass. De hafva näbben ända från roten rak, till följd hvaraf äfven munspringan blir rak ända från mungiporna. Bland dithörande slägten må nämnas följande. Fjällglansstararna, Pholidanges, hafva tämligen svaga, med långa tår försedda fötter, jämförelsevis korta vingar, medelmåttig stjert och fjällig fjäderdrägt. Hos fjällglansstaren, Ph. leucogaster, äro hela öfversidan och halsen ned till bröstet purpurblå med ett praktfullt, violett skimmer, bröstet och buken hvita samt vingpennorna svartbrunaktiga, med utåt violetta kanter. Fogeln blir 19 cm. lång, med stjert af 7 cm. längd, är hemma i hela mellersta Afrika och en del af vestra Arabien, lefver familjevis likaväl på lågslätterna som i högre belägna trakter, dock icke långt från sjelfva bergen, vistas nästan uteslutande i träden och är i allmänhet tämligen tystlåten. -- Stålglansstararna, Lamprocolius, hafva medellång näbb, vingarna af medellängd, med tredje och fjerde pennorna längst, kort, mer eller mindre tvär stjert, långa ben och sammetsartad, metallglänsande fjäderdrägt. I nordöstra Afrika lefver stålglansstaren, L. chalybaeus, som blir 19 cm. lång, med stjert af 9 cm. längd, är mörkt och djupt stålgrön, med en rundad, sammetssvart fläck på spetsen af hvarje armpenna och de största öfre vingtäckfjädrarna samt en svagt antydd fläck i örontrakten och på underarmens täckfjädrar; färgen eger en beundransvärd glans och företer vid olika belysning ett underbart skimmer. Denna fogel lefver, utom under fortplantningstiden, i små flockar, som stryka omkring i de tätaste busksnåren och bland de öfver slätterna spridda klippblocken; han vistas mycket på marken och i låga buskar, mot aftonen äfven i högre träd. Hans sång är dålig, men uthållig, hvarför de abessiniska sångarna och skalderna tillskrifva honom sångens uppfinning. -- Stjertglansstararna, Lamprotornis, hafva tämligen kort näbb, långa vingar med tredje till sjette pennorna längst, mycket lång stjert, hvars pennor utåt gradvis aftaga starkt i längd, långa ben och metallglänsande, ehuru icke så sammetslen fjäderdrägt. Mest känd är kopparfärgade glansstaren, L. aenea, som blir 50 cm. i längd, hvaraf stjerten upptager 30 cm. Hufvudet, halsen och strupens öfre del äro svarta med guldglans, öfre kroppssidan och vingarna mörkt metallgröna, strupens midt, öfvergumpen, öfre stjerttäckarna, undre kroppsdelarna och de med mörkare tvärband försedda stjertpennorna mörkt purpurvioletta, bröstet i midten dragande i kopparrödt och hela fjäderdrägten skönt glänsande. Arten lefver i mellersta och södra Afrika, dels parvis, dels i flock, vistas mycket på marken och rör sig der likt vår skata med upplyft stjert. Äfven lätet liknar skatans pladder, men är ej så omvexlande. Liksom öfriga medlemmar af denna afdelning kan denna art utan svårighet hållas i bur. C. R. S.