Landvinning, den tillökning af land eller jordområde, som vinnes genom sjöars "sänkning" eller urtappning, genom långsluttande strandbottnars uppgrundning af sand, slam eller gytja eller deras torrläggning till följd af landets höjning (hafvets sjunkning?), genom insjöars igenväxning till följd af torfbildning eller genom hafvets utestängande medelst konstgjorda afdämningar (dammar, vallar). Uppgrundning kan ega rum dels i sund och bukter vid kusterna genom hafsvågornas hopvräkande och aflagrande förmåga, dels utanför mynningen af floder genom afsättning af de fasta ämnen dessa föra med sig. Flerestädes längs den svenska Östersjökusten hafva uppgrundningar iakttagits, exempelvis i Löfstabukten (Upland). Förut segelbara sund hafva blifvit fyllda af sand; holmar och öar hafva blifvit förenade dels sinsemellan, dels med fastlandet, o. s. v. Vid sådana förändringar af strandkonturen torde flerestädes både den s. k. landhöjningen och hafvets omlagrande förmåga varit verksamma. På den låga holländska kusten åstadkommer man, som bekant, landvinning genom att utpumpa vattnet från områden af den långgrunda hafsbottnen, som afstängts medelst dammar. Jfr Kust. E. E.
Nordisk familjebok · första upplagan
Landvinning
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 713 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗