Landvind

Landvind och sjövind (landbris och sjöbris, nattvind och dagvind), meteor., företeelser, som visa sig allestädes vid kusterna af hafvet eller större insjöar och bestå deruti att vinden blåser företrädesvis från land under natten eller tidigt på morgonen och från sjön under den varmare delen af dygnet. Orsaken härtill är den olika uppvärmning, som marken och vattenytan röna. Under dagen upphettas nämligen kustlandet starkare än vattenytan utanför. Luften förtunnas derigenom öfver landet, och för att återställa den störda jämnvigten inströmma luftmassor från hafvet, hvilka, då de inkomma öfver landet, i sin ordning af värmet förtunnas, drifvas upp i höjden och i de högre luftlägren åter utgå mot sjön, hvarvid de undergå afkylning, sammandraga sig och nedgå till hafsytan för att åter begynna samma kretslopp. Tidigt på morgonen deremot, då marken är kallare än hafsytan, sker cirkulationen i motsatt led. -- Företeelsen, som var känd redan i början af 1700-talet, förnämligast genom Dampiers resor på hafven inom tropikerna, förekommer visserligen i alla trakter af jorden, men uppträder i allmänhet med mesta regelbundenhet och intensitet vid lägre latituder, i synnerhet i vissa delar af monsungebitet vid de tider, då monsunerna vexla (se Monsun). I öfrigt modifieras densamma rätt betydligt i afseende på såväl styrkan som vindriktningen af ortens lokala förhållanden, kustens form och riktning i förhållande till derstädes rådande allmänna luftströmmar m. m. Å somliga kustorter kan t. ex. landvinden helt och hållet saknas, men sjövinden vara tydligt framträdande, medan ett alldeles motsatt förhållande kan ega rum å en annan ort. Tillvaron af land- och sjövinden rundt omkring Sveriges kuster har blifvit ådagalagd af R. Rubenson genom en undersökning af mångåriga vindobservationer. anställda å de svenska fyrarna. R. R.