Monsun

Monsun (Eng. monsoon, Fr. mousson, af Arab. mausim, årstid), namn på de vindar, som byta om riktning tvänne gånger om året. Tydligast utpräglade äro de i norra Indiska oceanen och Kinesiska hafvet uppträdande nordöst- och sydvestmonsunerna, af hvilka den förre herskar om vintern, den senare om sommaren. Nordöstmonsunen är i allmänhet en torr vind, som åtföljes af klart och vackert väder; sydvestmonsunen deremot är fuktig samt medför regnig och stormig väderlek. Vid kusterna modifieras dessa egenskaper af kuststräckans läge i förhållande till vindriktningen. De häftigaste och ihärdigaste regn man känner förekomma på vestra Indiska halfön och i Bengaliska viken under sydvestmonsunen. De förorsakas deraf att den med fuktighet mättade varma luftströmmen hindras i sin fortgång af kuststräckans branta bergskedja och derigenom tvingas att uppstiga från jordytan. Öfvergången från den ena monsunen till den andra sker vanligen i April och Okt. med ostadig väderlek och häftiga stormar samt plägar kallas monsunernas vexling eller kantring. Monsunerna börja icke samtidigt öfver hela monsunområdet, i allmänhet tidigare vid kusterna än ute på öppna sjön. I Bengaliska viken t. ex. uppträder nordöstmonsunen först i vikens norra del och detta redan i förra hälften af Oktober, utbreder sig sedan småningom under Okt. och Nov. alltmer mot s. samt uppnår sin fulla utbildning under Dec. och Jan. Äfven sydvestmonsunen börjar på vikens norra eller nordvestra kuster och fortplantar sig långsamt mot s. Det är egentligen endast under Juni, Juli och Aug., som denna monsun blåser med sin fulla kraft öfver hela området mellan eqvatorn och Indiens kuster. -- I södra Indiska oceanen mellan eqvatorn och 8° eller 10° s. br. blåser från midten af April till slutet af Sept. sydöstmonsunen. Denna vind kan betraktas såsom en fortsättning af sydöstpassaden, hvilken under denna årstid utvidgar sitt område på södra halfklotet ända till eqvatorn, öfverskrider denna och förser sydvestmonsunen på norra halfklotet med ny luft från eqvatorialtrakterna. Sydöstmonsunen är åtföljd af vacker och klar väderlek; dess riktning är oftast mellan ö. och ö. s. ö. I Okt. vexlar denna monsun mot den s. k. nordöstmonsunen, med riktning mellan n. v. och s. v., hvilken är svagare och mera föränderlig till riktning och styrka än den förre samt har i sitt följe fuktigt och fult väder. Det är hufvudsakligen i östra delen af hafsbassängen, som nordvestmonsunen tydligt framträder. Om förklaringen af de ostindiska monsunerna se Passadvindar. -- Äfven på andra trakter af jorden förekomma monsuner, men de hafva mycket mindre utsträckning än de ostindiska, och de vexlande vindriktningarna äro icke alltid fullt motsatta. Så blåser det på brasilianska kusten från s. till ö. mellan Mars och Sept., från n. till ö. den återstående delen af året. Utanför Afrikas vestkust mellan 13° n. br. och eqvatorn ersättes nordöstpassaden under sommaren och hösten af en sydvestvind, hvilken plägar kallas »Guineavikens sydvestmonsun». Analoga företeelser visa sig på kusterna af Chile och i Central-Amerika. Dessa vindförändringar med monsunartad karakter stå tydligen i sammanhang med det eqvatoriala »stilla bältets» förflyttningar, hvilka medföra ändringar i läget af passadernas gränser. R. R.