Larissa

Larissa. 1. L. (Larisa) synes i det grekiska urfolkets (pelasgernas) språk hafva varit den allmänna benämningen för borg eller befäst stad. Ordet qvarstod sedan såsom namn på vissa städer i olika delar af Grekland. Den mest betydande staden med detta namn var det tessaliska L., hufvudorten i det fruktbara landskapet Pelasgiotis (se nedan 3). Ett annat L. i sydligaste Tessalien hade med anledning af sitt läge på en brant bergsluttning binamnet "det svälvande" (kremasté). L. kallades likaledes den på en hög och brant klippa anlagda borgen (Akropolis) i Argos. Äfven på Mindre Asiens vestkust och i Assyrien funnos städer med detta namn. -- 2. Nomarki i nuv. konungariket Grekland, omfattande östra delen af landskapet Tessalien, hvilket Turkiet 1881 afträdde till Grekland. Areal 6,420 qvkm. 145,700 innev. (1881). -- 3. (Turk. Jenisjer) Hufvudstad i nämnda nomarki, vid floden Salamvria (Peneios) och jernvägen till Volo. Under den långa tid staden hörde under turkarnas välde förlorade den nästan hvarje spår af antika byggnadsverk, och det mest i ögonen fallande äro de många moskéerna och turkiska begrafningsplatserna. Den var till 1881 säte för en turkisk pascha och hade en stark garnison. Större delen af dess befolkning, som torde uppgått till 20--25 tusen, var turkisk. Efter föreningen med Grekland utvandrade en mängd turkar, och befolkningen har minskats till omkr. 13,600, af hvilka 4,900 äro greker, 4,600 turkar, 2,200 spanska judar, 1,000 valaker och 900 zigenare. Innevånarna sysselsätta sig mest med handel och handtverk samt något åkerbruk. L. är säte för en grekisk ärkebiskop och en appellationsdomstol för de nyförvärfvade provinserna. 1. A. M. A.