*Laryngala ljud. Man skiljer numera med rätta mellan laryngala (äfven, och bättre, kallade glottala; se Glottis) ljud och faukala (äfven, men sämre, kallade faryngala) ljud. De senares artikulationsställe är svalget (Lat. fauces, Grek. farynx), och de kunna alltefter det artikulerande organet vara af två slag 1) velo-faukala, då gomseglet (Lat. velum) artikulerar mot svalgets bakre vägg, t. ex. vid de explosivljud, som i svenskan betecknas med p, b, t, d, rt, rd i köpman, tubmynning, knutna, hednisk, kartnagel, ordning (jfr det helt olika uttalet af samma konsonanttecken i t. ex. köp, tub, knut, hed, kart, ord); 2) dorso-faukala, då bakre delen af tungryggen (Lat. dorsum) artikulerar mot svalgets bakre vägg, t. ex. vid uttalet af tremulanten r i danskan. Ad. N–n.