Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Läspning

Ämne: Fonetik och språkljud · Språk, skrift och grammatik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 448–449 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Läspning, läspande, ett felaktigt uttal af ord eller stafvelser med konsonanten s, som ej utsäges med sitt skarpa ljud, utan mera beslöjadt och hväsande, ungefär motsvarande ljudet af det engelska th. Läspningen beror hufvudsakligen på en felaktig ställning af tungan, som skjutes för långt fram emot eller emellan tänderna i stället för att hållas innanför dessa och på tillräckligt afstånd för att framsläppa det fulla s-ljudet. Felet, som uppkommer mest genom ovana, förlänar talet en viss karakter af sjåpighet och tillgjordhet samt bör genom öfning och uppmärksamhet på tungans rätta hållning lätt kunna bortarbetas. F. B.