Lavater

Lavater, Johann Kaspar, schweizisk fysiognomist och författare af uppbyggelseskrifter, föddes i Zürich d. 15 Nov. 1741. Redan i unga år hemfallen åt en asketisk-mystisk sinnesriktning, prestvigdes han 1762, innehade derefter åtskilliga prestsysslor i Zürich och vardt 1786 kyrkoherde vid Peterskyrkan derstädes. På en 1793 företagen resa till Köpenhamn, dit han inbjudits af A. P. Bernstorff, mottogs han på alla orter med entusiastisk hyllning. (L. hade ofantligt vidsträckta förbindelser såsom själasörjare, och hans privata brefskrifning var större än någon tysk mans sedan Luther.) När 1798 kantonförfattningen störtades och fransmännen ryckte in i Schweiz, uppträdde L. med stor patriotisk djerfhet mot deras öfvergrepp. Då Masséna d. 26 Sept. 1799 intog Zürich, blef L. af en fransk soldat, som han straxt förut gifvit förfriskningar, förrädiskt skjuten tätt under bröstet. Till följd af detta sår dog han d. 2 Jan. 1801. -- L. var en af 18:de århundradets egendomligaste män, en natur full af motsatser. Med den mest obundna fantasi förenade han djup känsla, egde en flödande vältalighet och poetisk ingifvelse, men saknade konstnärlig måtta, var rik på idéer och skarp iakttagare, men på samma gång oredig i sin tankegång; en religiös svärmare och efterhängsen proselytmakare, men derjämte i umgänget högeligen tolerant och mottaglig för allt nytt och ädelt; from i sin tro och uppoffrande för nästan, men föga samvetsgrann i valet af sina medel. Hans apostoliskt älskvärda väsende tillvann honom beundran och vänskap af så utmärkta män som Herder och Göthe (i dennes yngre år). L:s varmt pietistiska nitälskan för en kristendom i lif och anda (gent emot rationalismen) ledde honom alltmer in på en grumlig mystiks afvägar, så att han lät dåra sig af tidens mest beryktade fantaster och undergörare samt hemföll åt ett vekligt, halft vidskepligt fromleri. Också riktade Lichtenberg, Musäus, Nicolai m. fl. en skarp kritik mot hans öfverdrifter. L:s ryktbaraste arbete, Physiognomische fragmente zur beförderung der menschenkenntniss und menschenliebe (1775--78), innehåller värdefulla aningar om mycket, som vetenskapen sedan sökt på analysens väg utröna. (Om arbetets syfte och brister se Fysiognomik.) Skrifvet i L:s vanliga, halft poetiska, ömsevis känslosamma och kraftiga, ofta hänförande stil, skaffade det honom öfver hela Europa beundrare inom olika stånd och åldrar. Såsom skald vann han många hjertan med sina naivt folkliga Schweizerlieder (1767; flere uppl.), hvilka länge lefvat på schweizarnas läppar, och 200 Christliche lieder (1776--80). I sina misslyckade hexametriska epos Jesus Messias oder die zukunft des Herrn (24 sånger, 1780) och Jesus Messias oder die evangelien und apostelgeschichte in gesängen (4 bd, 1783--86) efterliknar han Klopstocks "Messias". Bland andra uppbyggelseskrifter af L. må nämnas Aussichten in die ewigkeit (4 bd, 1768--78), Geheimes tagebuch (2 bd, 1771--73), Pontius Pilatus (4 bd, 1782--85) och Handbibliothek für freunde (24 bd, 1790--94). Utdrag af hans skrifter hafva ofta öfversatts till svenska. L:s "Sämmtliche werke" utgåfvos i 6 bd 1834--38, "Ausgewählte schriften" i 9 bd 1841--45; "Goethes briefe an L." utgåfvos 1833.