Lepidodendron

Lepidodendron Brongn., Fjällträdet, bot. paleont., en trädartad växt, hörande till lycopodiacéernas klass och familjen Lepidodendreae. Den hade en rak, hög, cylindrisk stam, som mot toppen delade sig upprepadt gaffelformigt i flere grenar, af hvilka de yttersta buro de kottelika fruktsättningarna. Stammens yta var beklädd af spiralställda, tättstående, hvarandra berörande, vanligen utdraget rutformiga bladkuddar, på hvilka bladen voro fästa. Dessa voro smala och en-nerviga samt qvarlemnade vid sitt affallande ett rutforrnigt mindre ärr, som upptog bladkuddens öfre del. Fruktsättningarna, hvilka benämnas Lepidostrobus, voro, som nämndt, kottelika, bestående af tättställda, utåt och uppåt riktade blad, som vid sin bas buro sporhusen. Dessa voro, liksom hos Selaginella, af två slag, i det att de, som befunno sig vid kottens bas, innehöllo ett slags större sporer (makrosporer), under det att de öfre innehöllo mindre (mikrosporer). Affallna sporhusbärande blad hafva benämnts Lepidophyllum. De grenar, på hvilka kottarna voro fästa, voro till sin yttre skulptur något afvikande från de sterila och ansågos till en början härröra af sjelfständiga växter, benämnda Halonia och Ulodendron. Numera vet man dock, att de egendomliga, tvåsidigt ställda knölar eller runda fördjupningar, genom hvilka dessa slägten skulle karakteriseras, endast äro ärren efter de affallna kottarna. Äfven rötterna af Lepidodendron ansågos på sin tid såsom sjelfständiga växter och kallades Stigmaria. De voro dikotomiskt förgrenade och på ytan försedda med tjocka, spiralställda, odelade birötter, hvilka qvarlemnade runda ärr, sedan de affallit. Liknande rötter egdes af den med L. närbeslägtade Sigillaria. -- Till sin inre byggnad afvek L. från nutidens lycopodiacéer derigenom att, när stammen hunnit en viss ålder, den centrala kärlsträngen omgafs af en verklig vedzon -- bestående af ett egendomligt slags kärl -- med tillväxt utåt. Barken var mycket voluminös. L. har på sina ställen i hög grad bidragit till stenkolsbäddarnas uppkomst i synnerhet vid början af stenkolsperioden. Den lefde då allmänt både på Spetsbergen och Beeren Eiland. A. G. N.