Lindh, Anders Teodor, finsk diktare, född i Borgå d. 13 Jan. 1833, blef student 1851 och egnade sig åt naturvetenskapliga studier. Sedan han tagit fys.-matematisk kandidatexamen 1856 och promoverats till filos. magister följande år, beslöt han att inträda på forstmästarebanan och genomgick för detta ändamål Skogsinstitutet i Stockholm. År 1859 blef han forstkonduktör och sekreterare i öfverstyrelsen för forstväsendet i Finland. Han fann dock snart, att han misstagit sig om sin kallelse, hvarför han tog afsked från sin befattning samt begynte fortsätta sina för en tid afbrutna studier vid universitetet. År 1870 tog han filos. kandidatexamen och 1871 juris utriusque kandidatexamen samt utnämndes 1874 till justitierådman i Borgå, hvilken befattning han fortfarande innehar. Samma år L. lemnade sekreteraretjensten i forststyrelsen framträdde han som lyrisk skald med ett häfte Dikter (1862) och som öfversättare med Hebreiska melodier af lord Byron (s. å.). Samtidig med den olycklige J. J. Wecksell, tillhörde L. den närmaste generationen efter Runeberg, af hvilken hans diktning hade förmånen att blifva uppmärksammad och med välvilja omfattad. Ur förordet till den i Stockholm 1875 utkomna 2:dra upplagan af L:s "Dikter" framgår, att Runeberg ansåg L. som en af de allra främste af Finlands yngre diktare, hvars sant poetiska åskådning och vackra vers han särskildt betonade. Också är L. en ansedd lyriker i Finland, der flere af hans vackra sånger äro välkända och populära. Bland sådana må nämnas Min är du, En gammal tjenarinna, Den lilla visan, Mitt förakt, Vår rätt och En man för mig. Det går en fosterländsk och manlig ton genom hans dikter, och man igenkänner i dem flere stämningar från den väckelserika tid, då det sista motståndet mot återupplifvandet af Finlands konstitutionella statsskick bröts. Det var också vid denna tidpunkt L:s första dikthäfte framträdde. En alsterrik författare är han dock ej. Utom den andra upplagan af sina lyriska dikter, som hufvudsakligen är tillökad blott med öfversättningar, har han utgifvit endast tvänne sorgspel: Konung Birger och hans bröder (1864) och Maria af Skottland (1865). De tillhöra bägge den historiska riktning, hvartill J. Börjesson gaf uppslaget med sina Shakspeare-imiterande dramer, men L. har föga begåfning åt det hållet. Hans sorgspel äro mindre lyckade och redan tämligen bortglömda. Bland hans lyriska dikter finnes äfven en liten dramatisk enaktspjes, Tassos festdag. Några af L:s lyriska dikter äro öfversatta till italienskan af Solone Ambrosoli i Como och Tommaso Cannizzaro i Messina. A. H.
1. Lindhagen, Daniel Georg, astronom, föddes i Askeby församling, Östergötlands län, d. 27 Juli 1819, blef student i Upsala 1837, var 1843--46 amanuens vid observatorium derstädes och promoverades 1848 till filos. doktor. 1847 erhöll L. en provisorisk anställning och år 1849 en ord. adjunktsbefattning vid ryska centralobservatoriet Pulkova, hvilken befattning han, samtidigt med att han, sedan 1850, innehade docentur i astronomi vid Upsala universitet, behöll till 1855, då han af svenska vetenskapsakademien utnämndes till biträdande astronom vid hennes observatorium i Stockholm. 1859 kallades han till ledamot af nämnda akademi och blef 1866 hennes ständige sekreterare. L. är derjämte ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala (1859), Fysiografiska sällskapet i Lund (1869) m. fl. lärda samfund. Sedan 1863 har han varit af Vetenskapsakademien utsedd till ledamot af Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk. 1866--76 var han af K. M:t förordnad ledamot af direktionen för Seminariet för bildande af lärarinnor i Stockholm samt 1879--84 af Justeringsstyrelsen. L. är inspektor för Högre realläroverket i Stockholm och har professors titel.
På uppdrag af vetenskapsakademien i Petersburg besökte L. 1849 Kristiania för att träffa öfverenskommelse om fullbordande af de i sammanhang med den stora skandinavisk-ryska gradmätningen stående gradmätningsoperationerna i Finmarken samt utförde 1850 för detta ändamål, enligt uppdrag af norska regeringen, dels astronomiska bestämningar af polhöjd och azimut i närheten af Hammerfest, dels, gemensamt med norske dåv. premierlöjtnanten F. L. Klouman, geodetiska arbeten i närheten af Alten. 1851 utförde han på uppdrag af vetenskapsakademien i Petersburg, för afslutande af de ryska gradmätningsoperationerna i norden, dels astronomiska bestämningar af polhöjd och azimut i Tornio, dels en trigonometrisk förbindning af det ryska triangelnätet med det svenska, dels gemensamt med svenska geodeter en basmätning i trakten af Öfver-Tornio. 1860 gjorde han en resa till norra Spanien för iakttagande af den totala solförmörkelsen d. 18 Juli s. å. (Berättelse om denna resa finnes införd i Vet. akad:s "Öfversigt", 1860.) Med biträde af flere svenska geometrer utförde han åren 1863, 64, 67 och 69 geodetiska och astronomiska arbeten inom landet för Sveriges deltagande i den europeiska gradmätningen samt verkställde 1865 gemensamt med professorerna Fearnley och Schjellerup longitudsbestämningar emellan de astronomiska observatorierna i Stockholm, Köpenhamn och Kristiania.
L. har författat dels smärre uppsatser i tidskrifter och almanacken, dels åtskilliga större arbeten. Bland dessa må nämnas de i Petersburgs vetenskapsakademis publikationer intagna: Über die genauigkeit der sternörter in Lalande's catalog ("Bulletin", 1848); De numero constante aberrationis et parallaxi annua stellae polaris, ex ascensionibus rectis hujus stellae, quae in specula pulcovensi annis 1842--44 observatae sunt, deductis ("Mémoires". t. V); Bericht an den Herrn Director der Hauptsternwarte öfver hans ofvannämnda vetenskapliga expeditioner till norska Finmarken ("Bulletin", 1851) och Lappland ("Bulletin", 1852), bägge i fransk öfvers. införda i W. Struves "Arc du méridien entré le Danube et la Mer glaciale"; Über den geodätischen theil der norwegischen gradmessungsoperationen (i Struves "Arc du méridien etc."), vidare hans uppsats i "The astronomical journal", vol. IV, Comparisonstars of Bielas comet, observed at Pulkowa with the Repsold meridian-circle, hvilken stjernförteckning är grundad på observationer af G. Sabler och L. samt beräknad och sammanställd af den senare, samt följande i svenska Vet. akad:s publikationer förekommande skrifter: Om terrestra refraktionens theori ("Handlingar", 1857), Comparationer mellan Struve's dubbeltoise och den för svenska Vetenskaps-akademiens räkning förfärdigade kopian af densamma ("Handlingar", 1862), Geografiska ortbestämningar på Spetsbergen af Prof. A. E. Nordenskiöld, beräknade och sammanställda ("Handlingar", 1862) och Berättelser om hvad sig tilldragit inom Kongl. Vetenskaps-akademien under åren 1861--85 ("Öfversigten" för dessa år). Efter Delaunays "Cours élémentaire d'astronomie" har L. fritt bearbetat Astronomiens grunder (3 dlr, 1858--61).
2. Lindhagen, Claës Albert, ämbetsman, kommunalman, den föregåendes broder, född i Askeby socken, Östergötlands län, d. 25 Juli 1823, blef student i Upsala 1841, filos. kandidat 1847 och filos. doktor 1848 samt aflade 1849 examen till rättegångsverken. 1854 blef L. fiskal i Svea hofrätt, 1860 assessor och 1863 revisionssekreterare. 1864 kallades han all expeditionschef i Civildepartementet, 1869 till byråchef i Justitiestatsexpeditionen, 1871 till ledamot af Lagbyrån och utnämndes 1874 till justitieråd. Enligt särskilda uppdrag sammanfattade L. förslagen till 1868 års ordningsstadga samt 1874 års byggnadsstadga och brandstadga för rikets städer äfvensom 1874 års helsovårdsstadga för riket. 1862--79 tillhörde L. öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, och alltsedan början af de nya kommunalförfattningarnas tillämpning (1863) har han varit stadsfullmäktig i Stockholm. Inom denna kår samt dess beredningsutskott och drätselnämnd har han utöfvat en energisk och inflytelserik verksamhet, särskildt i frågor angående Stockholms reglering och sundhetsförhållanden. Sedan 1879 har han varit stadsfullmäktiges vice ordförande. För stiftandet och organiserandet af Stockholms högskola har L. varit verksam mer än någon annan. Han är f. n. denna skolas inspektor och så att säga själen i hennes styrelse. Vid 1869 års riksdag var L. en af hufvudstadens representanter i Andra kammaren, och 1883 invaldes han i Första kammaren, likaledes för hufvudstaden.