Sida 691
Linder ...
konservatism. Bland annat hörde han till representationsförändringens häftigaste motståndare. Sina strängt högkyrkliga åsigter fick L. tillfälle att ytterligare ådagalägga såsom ombud vid 1868 och 1873 års kyrkomöten. Trots denna sin allmänna ståndpunkt uttalade han sig dock som vetenskaplig teolog ofta med en mycket stor fördomsfrihet. Det är ock på det teologiska området hans varaktiga betydelse är att söka. L. utgaf bl. a. Lex dialectis semiticis (1822), De lingua neo-arabica (1829), Quinquagesima sexta Al-corani sura, svethice versa (1830), C. M. Agrells "Supplementa ad lexicon syriacum castellianum" (1838--41) samt öfversättningar från grundtexten af Ijobs bok (metrisk öfvers. 1831), profeten Jesaja (1842, 43), Pentatevken (1854--56), Josua bok, Domareboken, Samuels böcker och Konungaböckerna (1862) samt Höga visan (Jungfrun från Sulem eller Salomos höga visa. Ett hebreiskt drama, 1875; öfvers. till tyska af O. F. Hedström, 1877). 1861 insattes L., samtidigt med H. M. Melin, i bibelkommissionen, och han eger en högst väsentlig andel i dess från denna tid intill L:s död utgifna proföfversättningar. Från L. härröra äfven åtskilliga akademiska disputationer, tal, predikningar och uppsatser i literära tidskrifter. P. F.
Lindgren, Lars Erik, trädgårdsodlare, föddes i Balingsta socken, Upsala län, d. 2 Febr. 1828. Efter att dels i enskilda, dels i offentliga trädgårdar hafva studerat trädgårdsskötseln blef han 1858 föreståndare för Skaraborgs läns trädgårdsförenings (stiftad s. å.) trädgård i Skara och är sedan 1863 trädgårdsmästare (från 1881 direktör för trädgårdsafdelningen) vid Landtbruksakademiens experimentalfält, hvars trädgårdsanläggningar, särskildt trädskolorna, under hans ledning vunnit en betydlig utveckling. L. har varit verksam icke blott såsom praktisk trädgårdsodlare, utan äfven såsom lärare i trädgårdskonsten, och ett stort antal lärjungar har utgått ur hans skola. Derjämte har han författat följande arbeten i trädgårdsskötseln: Trädgårdsbok för folkskolor och landtmän (1861; 5:te uppl. 1879), Handledning i trädplantering (1865), Trädgårdsbok för norden (1868; tills. med L. A. Ringius), Folkskolans trädgårdsbok (1873), Handledning i trädgårdsskötsel för folkskolor (1876; egentl. text till en af L. på uppdrag af Eckles. depart. 1874 utarbetad väggtafla öfver trädgårdsskötseln) och Handbok i svenska trädgårdsskötseln (1872--84; tills, med A. Pihl och G. Löwegren; åtskilliga häften i nya uppl.). Sedan år 1862 utgifver L. "Tidning för trädgårdsodlare" och har i denna liksom i andra publikationer offentliggjort ett stort antal uppsatser. Med understöd af statsmedel har han företagit flere utrikes studieresor samt derunder besökt Danmark, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Finland.
Lindgren, Hilda, porträttmålarinna, f. i Göteborg 1833, studerade vid konstakademien i Stockholm och handleddes af Amalia Lindegren samt har äfven någon tid varit elev af A. Tissier i Paris. Hon har hufvudsakligen egnat sig åt porträttmålning och i sin fädernestad utfört ett ganska betydligt antal bilder, alla utmärkta genom en behaglig färg och ett omsorgsfullt utförande. - rn.
Lindgren, Karl Adolf, musikskriftställare, född d. 14 Mars 1846 i Trosa, blef student i Upsala 1863 och filos. kandidat 1873. L., som från ungdomen med förkärlek idkat musikaliska studier, är musikreferent i "Aftonbladet" (sedan 1874) och medarbetare i "Svensk musiktidning", hvars redaktör han var 1881--84. Han skrifver för öfrigt artiklar i musik och biografier öfver musici för "Nordisk familjebok" samt korrespondenser till "Nordisk musiktidende" i Kristiania och till tyska musiktidningar. Han har dessutom öfversatt Shakspeares "Lucretia" (1876), Lobes "Musikens katekes" (1877) och åtskilliga operatexter samt författat Satser i svensk verslära (1880), "Versläran" i E. Schwartz' och A. Noreens "Svensk språklära" (1881), Om Wagnerismen (s. å.) och Svenske hofkapellmästare 1782--1882 (1882).
Lindh, Johan Erik, porträttmålare, född d. 4 Okt. 1793 på Hargs jernbruk i Roslagen, blef elev af konstakademien i Stockholm och undervisades derjämte i målarekonsten af dekorationsmålaren prof. E. Limnell. Efter slutade läroår fick L. 1814 Stockholms målareämbetes gesällbref. 1817 begaf han sig öfver till Finland, der han till en början slog sig ned i Gamla Karleby. Sedan han såsom mästarestycke målat för stadens kyrka en altartafla, blef L. 1818 antagen till målaremästare och borgare i staden. I Österbotten uppehöll han sig till 1825, målande bl. a. både altartaflor och porträtt. Nämnda år flyttade han till Åbo, der han sysslade dels med målningsarbete i universitetsbyggnaden, dels med porträttering. Den stora brand, som 1827 ödelade staden, föranledde L. att söka sig ett nytt hemvist, i Helsingfors. Der tillbragte han för det mesta sitt återstående lif, hvarunder han utvecklade en ytterst produktiv verksamhet såsom porträttmålare. Hans porträtt, hvilka icke få mätas efter någon synnerligen hög måttstock, men dock tillfredsställde det dåvarande konstbehofvet i Finland, finnas spridda snart sagdt öfver hela landet och igenkännas lätt på den något rödaktiga koloriten och de tämligen liflösa anletsdragen, ehuru likheten ofta nog var träffande. Dessutom sysslade han med att restaurera och kopiera gamla familjetaflor och porträtt samt hade ännu tid öfrig att egna åt det religiösa måleriet. Under L:s senare lefnadsår blef hans konst alltmera glömd och undanskymd af yngre och lyckligare begåfvade medtäflare. Han afled d. 21 Jan. 1865. H. af S.
Lindh, Anders Teodor, finsk diktare, född i Borgå d. 13 Jan. 1833, blef student 1851 och egnade sig åt naturvetenskapliga studier. Sedan han tagit fys.-matematisk kandidatexamen 1856 och promoverats till filos. magister följande år, beslöt han att inträda på forstmästarebanan och genomgick för detta ändamål Skogsinstitutet i Stockholm. År 1859 blef han forstkonduktör och sekreterare i öfverstyrelsen för forstväsendet i Finland. Han fann dock snart, att han
Källa: Project Runeberg · ·
