Linos

Linos (Lat. Linus), är i grekernas sagopoesi namnet på en skön herdeyngling, hvars tidiga död brukade firas med sorgefester och särskilda klagande sånger, i hvilka ofta upprepades det sedermera äfven i det tragiska dramats klagosånger upptagna utropet ailinon. I sjelfva verket är L., på samma sätt som Narkissos, Hyakinthos, Hylas och Adonis, att betrakta såsom en personifikation af naturens om våren uppblomstrande, men hastigt åter bortdöende fägring. I Argos gällde L. som en son af Apollon och sades hafva blifvit söndersliten af hundar. Andra sagor göra honom till en sångare, som inlät sig i täflan med Apollon och till straff för sin förmätenhet dödades af denne, eller låta honom i sång och citterspel undervisa Herakles, hvilken, då L. ville bestraffa honom för hans oläraktighet, ihjelslog sin läromästare. Under antikens senare tider blef L. (likasom Orfevs, Musaios m. fl.) utgifven såsom författare till åtskilliga af alexandrinska vitterhetsidkare diktade sånger. A. M. A.